onsdag 26 februari 2014

Vi vann

Vi vann! Pensionärerna ville ha andra böcker och en gratis frukost. Köpte man för över 200 kr ingick en gratis frukost på fiket bredvid. Jag köpte Lena Einhorns bok om Siri von Essen och den och Kalle gav oss frukost.

Härligt med semester!

Jag är gjord för semester på 1 till 2 veckor. Då kan jag njuta. På sommaren blir jag faktiskt lätt uttråkad. Då är man ledig nästan för länge. Törs man knappt säga. Jag viskar det bara till er, läsare:)
E


måndag 24 februari 2014

Vem kan slå en pensionär?

Klockan sju börjar bokrean imorgon. Sonen har sett två Kalle Anka-böcker som har kostat över 500 kronor som nu kommer gå för ca 60 kr. Därför ska vi(sonen, jag och min mamma) gå upp klockan 06.15 imorgon för att kunna knipa böckerna. Lägga undan dem fick vi ju inte. Undrar om det blir någon riktig kamp imorgon bitti eller om det mot pensionärer vi ska slåss i slaget om Kalle.
Eftersom vi har tid med denna typ av sportande kanske ni förstår att vi är i Norrbotten för sportlov.
igår regnade det men trots det var skidspåren riktigt fina idag och 6 km blev det i strålande sol och plusgrader.
Må väl!
E

fredag 21 februari 2014

Inga skumbananer här inte

Jag har typ 5 kg godis i ryggan. Jag, ihop med tre andra, har diskveckan på jobbet. I det ingår det att handla godis på fredagen. Jag är så less på att det aldrig finns någonting normbrytande på detta place och föreslog att vi skulle lansera "Frukt är också godis!" Sätta dit en skylt med fruktstund och tänka lite dagis. Iden föll väl ut hos min kära kollega mittemot, men pengarna var ett problem. " Det blir dyrt,"sa hon. Vi klurade på att dela frukten och servera halva pistolbananer(glädjen på dagis var stor när man fick "rätt" halva)
men så insåg vi att ingen av oss har tiden att börja böka med detta. Godis framstod som enkelt. Kostnaden kom vi in på och insåg att jag nog bor på ett ställe där det garanterat finns billigt( ganska gammalt) godis. Jag blev utsedd att fixa billiga( lite gamla) typ skumbananer och ordna världshistoriens billigaste fredagsgodis. Planen var bra. Tiden har dock inte funnits och jag fick be maken köpa godiset. Det har han handlat, inte på någon förortsbutik med godis och konserver huller om buller, utan på en riktig affär med dyra priser. Jag ser inga skumbananer, bara tungt, gott godis. Mitt nederlag tänker jag dock inte erkänna. Jag tar in 40 kronor från de tre andra och täcker kanske en femtedel av kostnaden.

Min kollega, som inte ingick i vår grupp och som efter att ha hört våra planer hade tänkt bojkotta godiset, skall jag meddela att nu är det helt lugnt att hugga in.

Härlig fredag alla!

E

lördag 15 februari 2014

En ny sida av mig

Jag har börjat gilla teknik. Det är så konstigt så jag förstår att det har med min kris att göra. Jag har laddat hem en app som gör att jag kan filma min ipadskärm. Hittade roliga verktyg för liknande teknikfinesser förra helgen för min dator och har av maken beställt en PowerPoint- pekare av klass. Nä, jag ville inte hänga med till Elgiganten idag. Riktigt där är jag inte än, men jag märker att teknikprylar kan va' kul.

Om en halvtimme ska vi sova. Innan dess ska jag se en film med maken, äta det bröd han (!) håller på att baka, få sonen att haja att om 30 minuter släcker jag lampan, leka med min nya teknikpryl och...

Det kommer inte att gå. Jag ser en kvart på filmen ( om maken tycker att det är nån vits) äter bröd, chips, dricker läsk, går med på att kvart över tio funkar och lämnar leksaken till imorgon.
E



torsdag 13 februari 2014

40- del 3

Ni kanske minns att jag var till tandläkaren för ett tag sedan. Efter lagningen blev det aldrig bra. Jag har försökt vänja tanden att klara mer än överkokt pasta och kokta grönsaker. Men...efter en tag visste jag ju att detta bara är en del i det som ingår i det krispaket som den stundande 40-åringen tvingas genomlida.

Nu pratar vi rotfyllnad. Jag ringde tandläkaren som ville ta in mig akut. Jag är norrlänning och planerar mina akuta besök. Det dröjer därför än nån vecka innan jag kommer att prövas i tandläkarstolen.

Nackdelen med att vara en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna, är att ingen anar att akut kan vara akut även om det är inplanerat.

Hade jag varit en känna-efter-människa, hade jag varit i tandläkarstolen i stolen. Nu fick jag i stället rådet av en kollega att kanske byta tandkräm.

Ja...

Detta inplanerade besök fick mig i alla fall att grunna över hur jag skulle lösa mina plikter på arbetet berörd dag. Det var en riktigt rolig nöt att kläcka. Det gav lite action på jobbet, vilket inte är helt fel. Jag kände mig lite som en krisande 38-åring med actionrulle-kvaliteter.

E




måndag 10 februari 2014

En festfixare av rang

En av sonens vänner ska ha kalas på fredag. Kalaset börjar direkt efter skolan 14.00, med gemensam promenad till födelsedagsbarnet och slutar vid 17 eller 18.

Den flexibla sluttider är för att vi som föräldrar inte ska behöva stressa från jobbet.

Smart inbjudan! Trevlig, och kan ge andra föräldrar uppslag om hur man fixar festen på ett föredömligt sätt.

Hipp hurra för födelsedagsbarnet, barnets mor och en fredag utan stress!
E

söndag 9 februari 2014

Badkaret väntar

Jag har jobbat hårt hela dan, känns det som. Som målbild har jag haft badkaret och Kalle Anka-läsning med sonen och så en kvarts bloggande.

Helgen har gått fort och gett oss allt vad vi vill: Elgiganten till maken, tacos till sonen och fika på stan och badkar till mig.

Jag har sagt att jag är allergisk mot tacos. Det är ju lätt överdrivet. Helt bra mår jag dock inte på det. Idag märker jag ingenting. Det var gott. Allergin verkar ha lagt sig. Tacos har inte överkonsumerats på sista tiden. Det är nog därför:)

E

lördag 8 februari 2014

Ont, det gör ont

Sonen har nu suttit bredvid sin mor i fem schlagerbidrag. Sedan gick han till sina kompisar vid datorn. Han satt där en stund framför tv:n och kommenterade för att göra mig glad. Han vet att jag så gärna vill ha honom bredvid mig.

Jag gillar inte längre melodifestivalen. Alla artister har blivit för gamla eller för unga. Alla låtar har jag hört förr. Då på glanstiden hette de Alcazar, Linda Bengtzing och After Dark. Nu heter de Pink Pistols och andra löjliga namn. 

De första fem låtarna var i alla fall ganska bra, för då var sonen där.

Jag måste skaffa mig ett liv. Den dag kommer, då sonen inte vill titta på fem låtar med mig.

Livet är trots allt fortfarande en schlager, men frigörelsens tid har börjat.

Ja, visst gör det ont...

E





fredag 7 februari 2014

40- del 2

Jag kan inte riktigt tugga på vänster sida. Det ilar lite lätt. Före jag gick till tandläkaren och tog bort den provisoriska lagningen, hade jag två sidor att tugga på. Överkokt pasta kan jag tugga utan besvär, men annars känns det inte helt bra.

Har ganska mycket på jobbet nästa vecka och tänker att allt kanske löser sig. Andra stunder tänker jag att stunden är inne för en rotfyllnad; det är väl sånt som medelålders damer sysslar med när de går till tandläkaren.
Rotfyllnad. Oh My God! Jag är såå medelålders.

E


måndag 3 februari 2014

40-, minsann del 1

Jag har alltid skrattande tänkt att ha stövlar utanpå jeans, det är ett hysteriskt uttryck för kvinna i kris. Nu har jag kraftigt omvärderat detta och tycker att det kan vara classy. 

Jag vet att detta bara är ett av alla tecken på att jag närmar mig 40.

E

söndag 2 februari 2014

Det finns en tid

Det finns en tid i en kvinnas liv då hon inser att hon har fritid. En fritid hon trodde hon saknade, men som hon inser att hon inte riktigt vet vad hon ska göra med.

Sonen klarar av mycket på egen hand och vill frigöra sig lite, och mammans gosiga famn behövs inte hela tiden. Kompisar är roliga, intressanta att prata med och mammans helt hysteriskt roliga pseudohändelser under dagen är inte lika stora toppnyheter som förr.

Maken är som vanligt. Men eftersom sonen har börjat frigöra sig,  så märks det mer nu när garaget, tidningen, Willys och allt det andra drar och lockar.
Kvinnan, mamman sitter i soffan, blickar ut genom fönstret och tänker på sitt perfekta liv och undrar trots allt om detta var hennes peak. Var detta vad hon hade förmåga att uppnå?
Där i den stora soffan grubblar hon över alla sätt det finns att förverkliga sig själv på.

Dessa grubblerier kommer ni att få ta del i serien 40- minsann
E



lördag 1 februari 2014

Lite idol så där

Har en kollega som ska sälja en lägenhet. Hon har tagit ett proffs till hjälp. Detta proffs är vår nya idol. Hon har provisionsintäkter på cirkus 6 miljoner per år. Enligt en artikel som jag har läst om henne jobbar hon inte mer än 40-50 timmar i veckan, har två barn och tar runt 8 veckors semester. Denna kvinna är 40 år gammal.

Min kollega redogör för mig hur denna kvinna besvarar mejl och sms. Vi är fascinerade över henne.

Enligt min kollega ser hon alldaglig ut. Som du och jag, sa kollegan. Alldaglig. Kände mig inte direkt smickrad. Nåja.

Fastighetsmäklare kanske man skulle bli när 40-årskrisen sätter in.

Jag tror jag har en lätt förkris.


E