Att önska

Idag har jag haft kalas för de närmast sörjande. Förra året när jag fyllde lite mera jämt hade jag ett stort kalas med både släkt och vänner. Det passade mig som handen i handsken - jag älskar att ställa till med fest och tar varje tillfälle som bjuds! Förra kalaset var klart lyckat enligt devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum". Jag trodde att alla hade jättetrevligt - men så fick jag reda på i efterhand att någon eller några tyckte att det var på tok för många samtidigt. Det känns ju självklart inte så bra i hjärteroten, men jag tog det som konstruktiv kritik och har detta år delat upp firandet mellan mina respektive familjer. Men, det blev inte heller bra.  Nu får jag istället höra att några känner sig utanför och förfördelade. Hmm, hur ska man göra? 

Kanske bäst att göra som man vill - det är ju ändå mitt kalas! Nästa år bjuder jag enbart till ett datum och bjuder ALLA som JAG tycker om! Och det är många!

/A