Världens längsta bokbord

Det blev ingen klippning den där söndagen. Ingen frisör var ledig. Jag hade min mamma med mig. Min mamma som i en vecka hade tagit hand om hem, hus, son och man åt mig när jag har jobbat. Hon hade plockat björnbär, gjort sylt, gjort rulltårta, lagat mat, städat och allmänt agerat hembiträde.

Inte kunde jag dra henne till Kistagallerian där jag antagligen hade kunnat hitta en frisör. Hon behövde få något kulturellt. Jag såg en affisch om någon kulturpersonlighet som i Centralbadets trädgård skulle sjunga och berätta om Fågelström, Taube etc. Dit skulle vi. På vägen dit var det världens längsta bokbord framdukat med allsköns titlar och litterära samfund representerade. Vi stannade till länge vid Eyvind Johnson- sällskapets bokbord och min mor fick utbyta många ord med ordföranden. Efter det var min mamma nöjd. Tur det för det kulturella jag hade sett ut åt oss innehöll inga sittplatser, ingen ljudanläggning som gjorde att man hörde vad mannen sjöng eller sa. Vi stod där artigt längst bak en stund innan vi satte oss på ett trevligt fik och njöt av vår mamma-dotter-dag tillsammans.

Idag har jag däremot klippt mig.

Herregud! säger jag bara. Imorgon berättar jag varför! E