Säg det med en sång

Min man är verkligen jättegullig, men han har en ovana: han nynnar på samma melodi hela tiden. Idag tyckte jag att det var helt klart superirriterande. Jag funderade på om jag skulle säga till, men bestämde mig för att lösa det hela med att sätta på webbradion,  Guldkanalen. Jag överröstade helt enkelt honom. Nöjd över mitt tilltag lyssnade jag på 60- tals hit och kände mig nöjd. Sedan när jag slog av radion och han fortfarande gnolade var jag betydligt mer behärskad och meddelade bara i lugn samtalston att " den där låten kommer jag att spela på din begravning". Det är ingen " Där som rosor aldrig dör", men den är min man till 100 procent.

Lärdomen av allt detta är att inte tala i vredesmod utan då dränka problemet. I hög musik.

E

Nya Filip och Fredrik

Idag har jag jobbat hårt. Jag har jobbat så hårt att jag tyckte jag var värd att se vad som helst på tv. Så hårt så jag inte orkade zappa när Doobidoo började. Tur var väl det. Förstklassig underhållning bjöds det på och Siwan och Katrin Sundberg, det är det nya komikerparet i mina ögon. Ge dem en talkshow; jag tittar! Och ni som missade fredagens program för att ni kanske orkade zappa. Till er har jag lagt länken till dagens avsnitt!

E

http://www.svt.se/doobidoo/

Blir bra på ålderns höst

Den hör helgen har jag varit nästan hela tiden med min man. Vi har knappt varit ifrån varandra, inte ens när någon har gått på toaletten. En plötslig vind av nyförälskelse som har svept in i våra liv? Egentligen inte men kanske ett resultat av vår tighta helg. Jag har för jobbets räkning lärt mig att filma med green screen- teknik. Temporär inspelningsstudio riggades i arbetsrummet och lampor från förrådet togs fram för ljussättning. Det en dator klarade, klarade inte en annan. Med hjälp av hela husets befintliga datorer har det laddats hem bakgrundsfilmer, redigeringsprogram, transitionsverktyg etc.

Jag har haft en fantastiskt trevlig helg. Jag har inte tänkt ett dugg på jobbet och ändå har jag faktiskt jobbat nästan hela tiden.

När jag satt där och myste med maken i vår filmstudio tänkte jag att det blir nog bra på ålderns höst, för oj oj oj, så rar man jag har. Och duktig.

E

Skocykeln och Askungens syster

Skor. Jag älskar skor. Jag köper nya skor i perioder, relativt många åt gången. Sen går alla sönder några år senare, ungefär alla åt gången. Mina skoinköp följer alltså vissa cykler. Just ny är jag inne i en ny skoköparperiod i cykeln.

Vagabond - bra skomärke! De flesta modeller finns i skinn, vilket gör att de dels formar sig efter foten, dels åldras vackert. Med andra ord kan mina breda ankfötter gömmas ganska bra i ett par till synes eleganta dampumps (alltså smala dampumps), dels håller de helt enkelt måttet, även efter några år. Dessutom är de relativt jämna i storleken, så man kan oro köpa dem via Vagabonds nätbutik med outlet! (Sic!)

Tala då om min besvikelse när jag förväntansfullt (ja, hjärtat bankade lite extra) öppnade postpaketet och tog upp ett par nya pumps av modellen "Paris", congacsfärgade, i storlek 37.

Jag sänkte ner min ... breda ankfot....i denna petita lilla pumps - och kände mig som en av Askungens systrar!!! Skon gick helt inte på! Förvisso hette modellen Paris - men de behöver ju inte göras heeeelt parisiskt petita för det!

Grym besvikelse - jag hade färgkoordinerat hela min outfit utifrån dessa skor! 

Ok- antingen lästa ut dem hos skomakaren eller skicka tillbaka dem till Vagabond. Det lutar åt det senare...

Jaha. Det var det. 

Hoppas på bättre lycka nästa gång.

/A

Svårt att andas

Igår när jag åkte hem med pendeltåget satt en mamma och son och pratade om den tjej han var förtjust i. Killen såg ganska cool ut, han gick på gymnasiet och sa att när han ser den tjej han gillar, får han svårt att andas. Det känns som om jag behöver en pacemaker, konstaterade han. Jag tyckte bilden var talande och tänkte att den meningen borde han säga till henne. Smälter hon inte efter den, så vette gudarna…

E