Säg det med en sång

Min man är verkligen jättegullig, men han har en ovana: han nynnar på samma melodi hela tiden. Idag tyckte jag att det var helt klart superirriterande. Jag funderade på om jag skulle säga till, men bestämde mig för att lösa det hela med att sätta på webbradion,  Guldkanalen. Jag överröstade helt enkelt honom. Nöjd över mitt tilltag lyssnade jag på 60- tals hit och kände mig nöjd. Sedan när jag slog av radion och han fortfarande gnolade var jag betydligt mer behärskad och meddelade bara i lugn samtalston att " den där låten kommer jag att spela på din begravning". Det är ingen " Där som rosor aldrig dör", men den är min man till 100 procent.

Lärdomen av allt detta är att inte tala i vredesmod utan då dränka problemet. I hög musik.

E

Nya Filip och Fredrik

Idag har jag jobbat hårt. Jag har jobbat så hårt att jag tyckte jag var värd att se vad som helst på tv. Så hårt så jag inte orkade zappa när Doobidoo började. Tur var väl det. Förstklassig underhållning bjöds det på och Siwan och Katrin Sundberg, det är det nya komikerparet i mina ögon. Ge dem en talkshow; jag tittar! Och ni som missade fredagens program för att ni kanske orkade zappa. Till er har jag lagt länken till dagens avsnitt!

E

http://www.svt.se/doobidoo/

Blir bra på ålderns höst

Den hör helgen har jag varit nästan hela tiden med min man. Vi har knappt varit ifrån varandra, inte ens när någon har gått på toaletten. En plötslig vind av nyförälskelse som har svept in i våra liv? Egentligen inte men kanske ett resultat av vår tighta helg. Jag har för jobbets räkning lärt mig att filma med green screen- teknik. Temporär inspelningsstudio riggades i arbetsrummet och lampor från förrådet togs fram för ljussättning. Det en dator klarade, klarade inte en annan. Med hjälp av hela husets befintliga datorer har det laddats hem bakgrundsfilmer, redigeringsprogram, transitionsverktyg etc.

Jag har haft en fantastiskt trevlig helg. Jag har inte tänkt ett dugg på jobbet och ändå har jag faktiskt jobbat nästan hela tiden.

När jag satt där och myste med maken i vår filmstudio tänkte jag att det blir nog bra på ålderns höst, för oj oj oj, så rar man jag har. Och duktig.

E

Skocykeln och Askungens syster

Skor. Jag älskar skor. Jag köper nya skor i perioder, relativt många åt gången. Sen går alla sönder några år senare, ungefär alla åt gången. Mina skoinköp följer alltså vissa cykler. Just ny är jag inne i en ny skoköparperiod i cykeln.

Vagabond - bra skomärke! De flesta modeller finns i skinn, vilket gör att de dels formar sig efter foten, dels åldras vackert. Med andra ord kan mina breda ankfötter gömmas ganska bra i ett par till synes eleganta dampumps (alltså smala dampumps), dels håller de helt enkelt måttet, även efter några år. Dessutom är de relativt jämna i storleken, så man kan oro köpa dem via Vagabonds nätbutik med outlet! (Sic!)

Tala då om min besvikelse när jag förväntansfullt (ja, hjärtat bankade lite extra) öppnade postpaketet och tog upp ett par nya pumps av modellen "Paris", congacsfärgade, i storlek 37.

Jag sänkte ner min ... breda ankfot....i denna petita lilla pumps - och kände mig som en av Askungens systrar!!! Skon gick helt inte på! Förvisso hette modellen Paris - men de behöver ju inte göras heeeelt parisiskt petita för det!

Grym besvikelse - jag hade färgkoordinerat hela min outfit utifrån dessa skor! 

Ok- antingen lästa ut dem hos skomakaren eller skicka tillbaka dem till Vagabond. Det lutar åt det senare...

Jaha. Det var det. 

Hoppas på bättre lycka nästa gång.

/A

Svårt att andas

Igår när jag åkte hem med pendeltåget satt en mamma och son och pratade om den tjej han var förtjust i. Killen såg ganska cool ut, han gick på gymnasiet och sa att när han ser den tjej han gillar, får han svårt att andas. Det känns som om jag behöver en pacemaker, konstaterade han. Jag tyckte bilden var talande och tänkte att den meningen borde han säga till henne. Smälter hon inte efter den, så vette gudarna…

E

Riksdagens högtidliga öppnande

Idag var det riksdagens öppnande, ett årligt evenemang som jag tittar på i smyg. Jag borde stoltsera med att jag ser det -varje år- för att jag är så väldigt intresserad av och grundligt insatt i politik. Så är tyvärr inte fallet. Jag är faktiskt (trots att jag skäms lite för att säga det, bildad som jag är, i alla fall på pappret) mest intresserad av prinsessornas kläder, vilken grupp eller artist som ska uppträda under själva öppnandet och vilken körsång som sjungs medan politikerna går in i själva huset. Jag vill särskilt betona att mitt intresse för ovanstående är i fallande ordning. 

Men just detta supervalår måste jag (ve och fasa!) tillstå att politiken intresserade mig MER än prinssesornas kläder! Detta alltså trots att det var fröken Sofia Hellqvists första medverkan i riksdagens öppnande (hon hade för övrigt snygg outfit med en huvudbonad som var ett mellanting mellan en coiffe och en gammaldags hederlig sjalett). Anledningen till detta plötsliga (nåja...) intresse för politiken beror på Sverigedemokraternas förfärliga framgångar i valet och H.M.H. Kungens känga mot dem i sitt eminenta öppningstal. Istället för att vara lite lagom politiskt korrekt och smeka såväl röd-grön som blå politik lite medhårs så tog han i sitt tal kraftigt ställning för människovärdets okränkbarhet, för det respektfulla mellanmänskliga mötet, för att öppna våra hjärtan för människor på flykt och i krigsdrabbade områden och för att bevara fred. Heja kungen!!! 

Likaså hade man som artist valt Peter Jöback som framförde en låt om att få vara den man är, skriven av Jonas Gardell. En gay som försvarar sina grundläggande rättigheter genom att framföra en annan gays text. Strålande!!! Men SD började se alltmer pressade ut. Rätt åt dem tycker jag. Valda på demokratiska grunder, men förandes en politik som alltjämt strider emot mänskliga rättigheter. 

Fy skäms för sådana värderingar säger jag. 

Jag får lust att skicka en svensk bonad till Björn Söder. En riktigt gammaldags etniskt svensk bonad med budskapet Homo sweet homo.

Till alla kvinnor och övriga feminister vill jag skicka bonader med budskapen: Lyd inte samt Krossa patriarkatet.

Så det så!

/À

Ibland finns det ett val

Man måste vara rädd om sig. Igår var jag på ett möte som jag inte behövde vara på. Frivilligt i alla högsta grad, men jag gick dit. Mötet var på en timme och jag blev mer och mer utpumpad. Det var så mycket negativ energi i det rummet så jag blev helt urladdad. Efter detta möte, i mitten av natten, vaknade jag så till. Nu var jag inte längre urladdad nu var jag den elektrifierade kvinnan. Jag var arg och upprörd över den oförmåga till kreativt tänkande och det mörkerseende som hade präglat detta möte.

Man måste vara rädd om sig själv. Negativa möten, som är frivilliga, kanske man ska undvika.

E

Marta och Maria

Vi gillar att umgås. Vi gillar också att vara effektiva. Idag är vi supereffektiva - vi umgås och har bloggmöte över en kopp rättvisemärkt kyrkkaffe. Förmiddagen har ägnats åt körsång och gudstjänst. Lunchen bestod av en varmkorv i bröd som hastigt inmundigades, innan det var dags att servera korv till de andra gudstjänstbesökarna. Nu - pusta ut och passa på att blogga lite.

Men ska man verkligen stressa så i kyrkan? Är inte kyrkan en plats för frid och att kontemplation? Nja, vi ser det mer som att kyrkan kan fungera som både och - idag mest som en källa till glädje, värme och sång! Med många besökare blir det också mycket som ska liksom ruljera - därav effektiviteten!

Dagens predikan handlade om systrarna Marta och Maria, den ena tyckte att hon gjorde "allt", städar, fixar och donar, medan syrran satt vid Jesu fötter och lyssnade. Texten gestaltades genom att fokusera på de val vi gör i vårt liv och att Gud alltid finns där som ett ledljus. Som en symbol för det fick alla gudstjänstbesökare en liten ficklampa med LED-ljus efter gudstjänsten. Fiffigt!

A och E

Lyx

Jag älskar lyx. Jag skäms inte för att säga det. Jag säger det igen. Jag älskar lyx. Lyx för mig måste dock inte vara synonymt med att det måste kosta mycket pengar. Det kostar snarare i tid och i omsorg om detaljer. 

Vi som sammanbor här hemma har inte haft så mycket tid tillsammans sista tiden. Vi har gått om varandra, haft olika dygn, olika tider och olika engagemang. Dags för lyx, tänkte jag och hittade ett superlyxigt alternativ till ett superbra pris. Denna lyxgrej kostade definitivt mer i tid om omsorg om detaljer än i pengar - och klart värt på alla tänkbara sätt!

Så - hemma igen efter ett lyxigt dygn o tid och omsorg, är vi nöjda och nära. 

/A

En musfälla

Nu har jag förlorat men fjärde lilla mus. Tre möss dog en efter en. Jag köpte sedan en som såg tuff och stark ut. Den hade attityd och var svart. Strax före ett möte igår, dog så också den. Fyra datamöss inom loppet av tre månader. Vad är detta? Nog borde de hålla bättre. Detta påminner mig om alla de klockor under åren som har dött inför mina ögon. Det börjar med att de sackar. Jag byter batteri. De sackar åter. Jag har reparerat någon, men helt lönlöst. Det känns som om jag urladdar batterierna.

Nu är det datamöss som jag urladdar. Jag sa till min son att det är nåt övernaturligt över mig. Jag laddar ur saker. Han tyckte jag var töntig, men han såg lite skeptiskt skraj ur, så jag - den elektrifierade kvinnan - skrattade bort allting.

E

 

Visa vem man är

"Det är i motlut som du har chansen att visa vem du är", så sa min pappa ofta när jag var liten. Jag har haft väldigt tur; det har egentligen aldrig varit motlut i mitt liv, men om jag någon gång är med om något som kan liknas vid en liten motgång, då hör jag alltid hur min pappas ord ringer i öronen:" det är nu du har chansen att visa vem du är". Sen brukade han tillägga:" den här chansen återkommer inte!"

Idag hade jag på jobbet vad man skulle kunna beteckna som en micromotgång. Direkt hörde jag pappa och direkt försökte jag agera i hans anda. 

Jag tänker ofta på dem som inte har fått med sig sådana här visdomsord från sin barndom. Vad vilsna de måste känna sig. Jag är väldigt tacksam över de levnadsråd som jag har fått med mig hemifrån. 

De finns där. De hjälper mig att ta ut kompassriktningen! 

E

Äntligen höst

Brittsommardag efter brittsommardag har vi uttryckt vår längtan efter hösten, kollegan och jag. Vi har hälsat varandra med uttryck som: "var det inte liiite kallare i luften imorse?" och "jag längtar efter 5 grader plus och krispig höstluft". Sedan har vi roat oss med att diskutera olika varumärken som saluför höstjackor över kl 10-kaffet.

Så kom den. Med råge. Med sällan skådat regn och rusk.

"Äntligen höst?" frågade jag imorse, lite trevande.

"Äntligen höst......" svarade han uppgivet.

Så tittade vi ut genom fönstret, suckade och sa, nästan samtidigt:

"Hur mycket kan en sista minuten till sol och värme egentligen kosta nu?"

Äntligen höst.

/À

Bullar och Business

För nya läsare kan det ju vara läge att förklara att vi är två som driver denna blogg: Annica och så jag Elisabeth.

Vi känner varandra sedan flera år tillbaka och vi trivs i varandras sällskap. Vi trivs med ett högt livstempo och vi mår som bäst när vi lyckas ro hem det mesta med lite självförtroende, lite smarthet, en ganska stor portion självdistans och så lite klacksparkande.

I den här bloggen delar vi med oss av våra idéer som kan göra att du kan klacka en boll samtligt som du håller flera andra i luften. Vi bjuder på när vi är som bäst och vi delar med oss av våra tillkortakommanden.

Vår filosofi är att det skall gå att kombinera bullar med business.

Det ena skall inte utestänga det andra. Visst håller du väl med?

E

 

Fynda går alltid

Annica undrade om jag och familjen skulle med till en pittoresk stad och gå på Bondens egen Marknad. Jag tackade nej. Det lät trevligt men jag tackade nej. Grabbarna mina hade andra planer. Det var totalutförsäljning på Media Markt, vilket är synonymt med högkvalitativ familjeaktivitet. Jag ville inte förminska denna programpunkt på lördagen med att klämma in någon annan konkurrerande aktivitet.

Vi hade trevligt. (Det berodde uteslutande på sällskapet och att min son gick och hängde på min axel, vilket mitt modershjärta tycker om.) Allt var urplockat. Det rådde trots det masspsykos och allt skräp i slutet sålde slut, även det. Maken såg en router som han ville ha. Den kunde vara bra att ha, när den vi har går sönder. Det var masspsykosens fel att han inte insåg att vi har en välfungerande router, ett hus som inte tillåter att vi lägger upp lager av olika saker, och att den dag när vår ruter pajar, är det antagligen en nyare modell som vi behöver. Jag väckte upp honom där i affären och vi åkte därifrån utan ett enda inköp.

Nu är han tacksam. Jag hade räddat honom från ett dåligt köp. En sväng in på Coop, hann han dock med. Han skulle köpa deodorant och kaffepulver. Han hittade vissa fynd där inne och de åtta tandborstar som han köpte får väl ses som ett kompensatoriskt inköp för den router jag nekade honom. Han var förvånad när han kom hem. Han hade nog förträngt att köp av tandborstar är mer eller mindre obligatoriska fynd när han handlar utan fru, för tandborstar det har vi ett lager av. Tur att det inte krävs mycket lagerutrymme för dessa månatliga fynd.

E

Vernissage!

Ikväll har vi varit på vernissage - det är trevligt! Jag kanske försöker att vara lite mer "vanlig", men jag fullkomligt älskar det där lilla extra som att man välkomnas personligen av en utomordentligt elegant person som dessutom ger en en dryck-med-tilltugg-biljett. Lika fullkomligt älskar jag att lyssna på när bildade, proffesionella och engagerade människor håller mindre föreläsningar med ett vackert språk om den nyhängda utställningen. Att sedan i lagom sakta mak och med lagom ambitionsnivå avnjuta utställningen och försöka förstå sig på den alternativt bara insupa tillvaron  för att därefter nyttja dryck - med - tilltuggbiljetten och tilltugget visar sig bestå av lite roligare saker som karamelliserad lök snarare än chips - då är lyckan gjord! Det enda som kan slå det är att jag får uppleva allt detta tillsammans med blivande maken. Det är grädden på moset det!

/A

Att välja friskhet

Jag har varit förkyld i tre veckor. Jag har haft en hackande hosta. Jag har provat allt. Allt utom att vila. Helgen som var provade jag allt gånger två. Dessutom vilade jag. Jag hade någonstans inbillat mig att allt var enkelt;  ungefär som att välja glädje kunde man välja friskhet.

Jag andades och kände mig frisk men hostade. Denna helg la jag in mirakelkuren sega framför tv:n och titta på "Flashdance" i pyjamas. Jag meddelade maken att han hade huvudansvaret för barn och matlagning. Jag såg ett recept på dragonkyckling och undrade om jag skulle våga. Var steget mellan fiskpinnar och dragonkyckling för stort? Jag hostade ynkligt och undrade om dragonkyckling var någonting han kunde klara av. Det kunde han. Den smakade gudomligt.

Mina vänner gav mig: bivax, silvermetallösning och hostmedicin med dunder i (morfin). Allt detta gav resultat, men egentligen tror jag att det var tv:n, sömnen, slappandet och minskat kontrollbehov som gav resultat.

Välj friskhet! Våga vara krasslig!
E

Igelkottens elegans

Du ska bli tuffare! Sa frisören.

Jag tyckte tuff lät bra. Jag glömde att det inte är tuff jag vill vara. Jag vill se sofistikerad ut. Jag glömde att säga att jag inte vill se ut som en kille.

Jag gillade att hon såg självsäker ut när hon drog fram trimmern. Håret föll, men jag förlitade mig på hennes ord om att längden där fram skulle vi behålla. Efter ett tag förstod jag att hon hade glömt allt hon sa – utom det där att jag skulle bli tuff. När jag var klar såg jag ut som en vaxad igelkott. Sonen såg förskräckt ut. Jag viskade att det blir bra när jag har tvättat håret. Jag visste att det var en liten lögn. Frisören och jag tittade på mig i spegeln när jag var klar.

Du ser 10 år yngre ut! sa hon. Hon visste att det var en liten lögn. Jag undrade om det var värt att se ut som en igelkott för att föryngras en aning.

Men, nej, det är det inte.

 Nu gäller det, kära läsare där ute, att trolla med garderoben. Skall jag klara denna hårdkokta frisyr med noll finess och elegans, måste jag hitta mjuka linjer i min garderob som gör att jag kan bära denna frisyr med grace.

Glöm aldrig det, ni där ute, att en elegant svept sjal, lite pastellfärger och smycken som syns, kan trolla fram kvinnlighet och värdighet på ett litet kick!

Oj, vad jag hoppas på det där sista jag skrev.

E

Världens längsta bokbord

Det blev ingen klippning den där söndagen. Ingen frisör var ledig. Jag hade min mamma med mig. Min mamma som i en vecka hade tagit hand om hem, hus, son och man åt mig när jag har jobbat. Hon hade plockat björnbär, gjort sylt, gjort rulltårta, lagat mat, städat och allmänt agerat hembiträde.

Inte kunde jag dra henne till Kistagallerian där jag antagligen hade kunnat hitta en frisör. Hon behövde få något kulturellt. Jag såg en affisch om någon kulturpersonlighet som i Centralbadets trädgård skulle sjunga och berätta om Fågelström, Taube etc. Dit skulle vi. På vägen dit var det världens längsta bokbord framdukat med allsköns titlar och litterära samfund representerade. Vi stannade till länge vid Eyvind Johnson- sällskapets bokbord och min mor fick utbyta många ord med ordföranden. Efter det var min mamma nöjd. Tur det för det kulturella jag hade sett ut åt oss innehöll inga sittplatser, ingen ljudanläggning som gjorde att man hörde vad mannen sjöng eller sa. Vi stod där artigt längst bak en stund innan vi satte oss på ett trevligt fik och njöt av vår mamma-dotter-dag tillsammans.

Idag har jag däremot klippt mig.

Herregud! säger jag bara. Imorgon berättar jag varför! E

Det hänger på håret

Jag brukar alltid komma på att jag behöver klippa mig när det inte finns några bra frisörer lediga eller frisörsalonger öppna. Förra gången jag behövde klippa mig var på en söndag. Jag hittade en söndagsöppen frisör i staden jag bor. Han såg ut att vara lillebror till de systrar som hade salongen tillsammans. Grabben såg inte torr ut bakom öronen och jag undrade var jag hade hamnat. Han tog saxen och snurrade den som en Billy the kid. När han gång efter annan snurrade saxen och satte tillbaka den i hylsan blev jag lite lugnad. Grabben hade hållit en sax förr. Frågan var om han även hade använt den. Frisyren som jag fick, hur blev den? Okej. Inte mer! Jag bestämde mig denna gång för att hitta en söndagsöppen frisör i Stockholm.

Varför är det jämt på lördagskvällarna som jag brukar känna mig akut långhårig?

När jag letade hittade jag denna sida på Flashback. Jag skrattade gott. Idag var jag in och letade frisör. Hur det gick med det återkommer jag till. 

E

https://www.flashback.org/t636684

Någonting fattades

Nu har jag hunnit jobba en vecka. Jag tror jag börjar bli äldre; det tar längre tid att klara de olika övergångarna. I tisdags när jag gick till pendeln kände jag att något fattades: bh:n hade jag glömt att ta på mig. Något sådant skulle aldrig hända i november när man är helt jobbintrimmad. Jag fick vända, gå hem och ta på en. Ingen bh! Inget ansvar! Inga tider att passa. Lite av den känslan hade jag helt uppenbart kvar i kroppen denna morgon. 

Antingen börjar jag bli gammal eller cool. Eller så håller jag helt enkelt på att tappa stinget.

E

Kaffetåren den bästa är

Utflykt till den lilla, lilla staden, med det lilla, lilla kaféet. Bordsservering av biträden i vackra förkläden, humana priser, hembakt och kaffet serverat i kopparkittel. 

Ingen prefabricerad och av e-produkter stinn paj som har stått för länge, men ändå ser ganska nybakad ut och smakar plastigt. Ingen superduperkaffe med tillgjort skum som kommer ur ett knapptryck och egentligen består av frystorkat kaffepulver och s.k. "vitt" som det heter när det inte ens innehåller tillstymmelsen till mjölkprodukter. Bara vanligt, hederligt, gammaldags och riktigt gott hembakt med kaffe.

Perfekt! 

Härlig sommarutflykt!

/A

Sommarkurs - nej tack!

Igår, andra  dagen på semestern, unnade jag mig en utflykt. Ja, unnade mig, trots att jag har semester och borde kunna unna mig hur många utflykter som helst. Men, se, denna semester sammanföll med S O M M A R K U R S. Big mistake, hughe! som Julia Roberts utbrast i filmen Pretty Woman när hon inte blev betjänad i den fina butiken. Nåväl, sommarkurs - ingen bra idé. Framstod som ett lättsamt (nåja) sätt att hålla hjärnan igång mellan terminerna, men blev istället ett enda stort ångestpaket med följden att böckerna och artiklarna som först verkade så lockande nu låg på bordet och verkade hotfulla och obegripliga. Varje rad har jag läst flera gånger för att förstå, jag har vridit och vinklat hjärnan för att krama ur vettiga analyser och nu är jag helt enkelt ganska slut. Och då - under mina dyrbara och futtiga semesterveckor - kommer den erbarmliga tentan. Till synes lätt, men ack så svår när man går till djupet med frågorna. 

Blä! 

Aldrig mer sommarkurs!

/A

Börjar bli en vana

På måndag är det slut på semestern. Jag har öppnat min jobbmejl. Tre av mejlen var från olika sprintarrangörer som vill att jag ska delta i olika lopp. Jag blev lite glad när jag såg det. Jag, en löpare. Det var något nytt i min personlighet som jag gillar. Jag har sprungit en del lopp nu. Aldrig med några vidare tider, men ändå ett terränglopp på 12 km som tuffaste utmaning. Jag börjar gilla att springa. Den här veckan har jag varit ute tre gånger. Jag springer inte långt, men jag blir svettig och det är en rejäl uppförsbacke i den sträcka som jag har valt ut som min. Sträckan innehåller inga krypskyttar eller våldtäktsmän. Jag springer alltså inte i skogspartier. O nej, det skulle inte min man tordas. Jag springer i villakvarter och längs trafikerade vägar.

Härligt att jag har börjat känna endorfinerna. Eller, kanske är det rastlösheten i min kropp som gör att jag längtar efter att springa.

Kanske är det ännu ett tydligt tecken på min pre fyrtioårskris.

E

 

En suverän farthållare

Platespottning är inte bara en nyckel till kunskap. Det är även en suverän farthållare. När maken kör -  lite för snabbt för min smak -  kan jag linda in ordern att köra långsammare med att jag inte hinner se förbipasserande fordons registreringsnummer om han inte saktar ned farten.

Det har blivit så mycket lugnare bilturer sedan jag och sonen startade denna lek.

PS. Vi har fortfarande bara hittat 001. Vi såg 003 idag, men man måste ta dem i ordning så det numret gav oss inget.

 I artikeln som jag länkar till nedan kan man läsa att Sinisa Unkovic, systemförvaltare på trafikregistret berättar att varje sifferkombination förekommer på omkring 9 000 fordon.

Det är bra att veta vilka odds man har i denna lek:)

E

http://www.svt.se/nyheter/sverige/hort-talas-om-platespotting

Elfenbensbröllop

Jag tittade på tv. Tog fram text-tv och såg datumet: 5 augusti. Det datumet dog min morfar på för 28 år sedan. 5 augusti är även min bröllopsdag. Fjortonårig bröllopsdag idag, tänk! Det är underligt men varje år glömmer jag bort detta och de år jag kommer på vilket datum det är, är det alltid morfars dödsdag som först poppar upp i mitt huvud. Inte så konstigt med tanke på att datumet  redan när jag gick på mellanstadiet symboliserade morfars dödsdag. 

Maken har inte ett enda år kommit ihåg vår bröllopsdag. Jag studsade upp från soffan och meddelade min diskande man om vilken dag det var. Jaha, sa han. Ska vi sammanfatta vår kärlek? Sa jag. Kanske när jag har diskat färdigt, sa han och stod fortfarande vänd mot diskbänken.

Diskbänksrealism, tänkte jag.

Kära läsare, där ute! Efter några års äktenskap blir det inte alltid mer romantiskt än så. Efter det att han hade diskat klart sjöng jag några rader ur Honey honey, och det fick bli hela kärleksförklaringen.

Ifjol, om någon trogen bloggläsare minns det, så var vi på Max och firade. Sonen såg sin chans och tyckte absolut att vi skulle fira denna dag och var gör man det bättre än på Max med ett originalmål. Idag har jag haft lunchfrämmande här, med en tårta med grädde till efterrätt. Grädde i denna värme bör ätas upp snabbt och min middag bestod delvis av en gigantisk tårtbit, så fira på Max kände jag inte för. Min bröllopsdag har jag därför bara yppat om till maken. Det finns kvar av tårtan, så när jag har bloggat, och maken har kollat klart Julas produktkatalog kanske vi tar en extra tårtbit och njuter av den enkla vardagliga kärleken som inte krånglar till det.

Keep it simple, you know

E

A question of faith

Imorgon har jag tagit på mig att ringa till vårt bolag som har hand om vår ip-telefoni. Det strular. Ringer man till vår fasta telefon kommer man fram ca 50% av gångerna. Resterande gånger går automatsvaret in direkt och vi-som är hemma-nås ej av samtalet. Detta problem har vi haft några månader, men först nu ska vi gå till botten med detta problem. Maken har ändrat om bland dosorna idag, men kvarstår problemet är det handy me som ska greja det hela. Jag vet inte vart en enda sladd går, eller vad en enda box tjänar till, men, livet kära ni, handlar om att omge sig med rätt personer.

Sonen som bisittare och en kunnig servicepersonal, kommer att leda mig rätt. 

I gotta have faith....

E

Platespotting- en nyckel till kunskap!

Sonen och jag ska börja med platespotting. Platespotting är när man tar nummerplåtar från 001 till 999 i ordning. Det är en lek som kan ta många år och jag har beslutat att optimera leken. För varje nytt nummer vi ser, kommer en engelsk glosa att läggas till. Efter 25 hittade nummer blir det glosförhör. Efter 50 hittade nummer blir det förhör på de 25 nya numren plus de tidigare 25 under devisen: repetition är kunskapens moder. Vi har hittat 001, skall foga en glosa till och sedan är leken igång.

Lustfyllt lärande när det är som bäst!

E

En talande bild

Sommarlovet går mot sitt slut. E

Våra vägar möttes

Tänk de var där! För två år sen såg jag och sonen dem på Gröna Lund. Vi åkte slänggungorna och upptäckte, på backen, min kompis med familj hemmahörande i Ö-vik. Ikväll såg vi dem på en liten kulturell sammankomst i min hemstad. Molnen skingrades, regnet hängde inte längre i luften. Vi samspråkade, fikade och lyssnade på föredrag och musikinslag. Vi sa adjö för denna gång. Sonen ville till Max. Tänk de var där! Vi pratade och summerade våra sommarlov. När vi ånyo sa adjö sa min väns man:"Vi ses på macken då!" De skulle tanka. Vi syntes inte på macken. Det hade varit för förutsägbart. Denna familj kommer vi träffa planerat i slutet av augusti, då vi åker en helg till Ö-vik, men sen kommer vi kanske bara ses nånstans där ödet har bestämt det. En del personer har en förmåga att helt plötsligt bara dyka upp. Som Ove Sundberg i Solsidan, fast på ett positivt sätt. 

E

Panta rei

 "Du måste hjälpa till med armarna!" säger han.

Jag hjälper till.

Han snurrar mig ett varv runt. Det far vatten in i näsan. Jag ligger kvar och visar att jag klarar ett till varv. Han tar tag i mina ben och jag far runt igen. Ännu mer vatten i näsan. Det tåras i ögonen och jag frustar på där i vattnet.

Sonen tittar på mig. Nöjd. "Det här var roligt", säger han.

Jag tittar på honom. Han blir elva år om nån vecka och jag vet att den dan kommer då bada med mamma i älven inte är lika roligt som det är nu. Det gäller att passa på. Idag, söndag, åker vi till stugan igen. Undrar om jag kanske ska be sonen snurra mig tre varv. 

Man kan inte två gånger kliva ned i samma flod, sa Herakleitos. 

Jag ser på sonen. Han växer. Det gäller att passa på. Tre snurr, det ska jag klara medan tid är.

E

Klass 2-dieten ersätter 5:2 dieten

I dessa varma tider med klass 2- varningar lanserar jag nu klass 2-dieten. Den går till på följande sätt:

Använd spis och ugn så lite som möjligt. Ät sallad!

Var i köket så lite som möjligt. Dåsa bort tiden i en solstol i skuggan. Laga precis den mat som behövs med minimalt med köksredskap för att inte behöva stå vid diskhon. Den som inte blir mätt för ta en smörgås eller yoghurt som komplement. Servera maten på en vacker, vindstilla plats. Den är garanterat fylld med knott eller andra smådjur och ingen vill backa och ta om. Blir det mat över, bjud då rester till lunch eller middag. Keep it simple och minimalistiskt! Klass 2-dieten är för varma dagar som inte bör ägnas åt hushållsbestyr. Vill du imponera i köket finns det gott om tid att göra det när hösten kommer. Var sak har sin tid.

E

PS i denna diet ingår även fri tillgång, 24/7, till de stora glasskartonger som bör finnas i frysboxen.

Mellan orienteringsbana och minigolfbana

Nån vill plocka bär, nån vill orientera, nån vill ta det lugnt och nån vill ha en utflykt till vilket pris som helst. Alla dessa någon ingår i en grupp som alla tillsammans skall fira sommarsemester ihop. Det är en spännande ekvation varje sommar att få ihop allas viljor. Ofta brukar dessa någon vilja att jag ska följa med. Eftersom jag tillhör kategorin  "det är roligt när det händer saker", har jag hunnit med det mesta denna semester känns det som. Skära huvudet av sprattlande fiskar och rensa abborrar skulle jag dock gärna se att någon fick med någon annan på.

E

Släktens Scheherazade

Igår var det släktträff på min pappas sida. Sonen tyckte att det var trevligt. Han gillar kalas, god mat och att lära sig om nya saker. Släktens Scheherazade berättade om svunna tider och byn där familjehemmanet finns besöktes med stopp titt som tätt med anekdoter från ett liv så fjärran vårt. Sonen lyssnade andaktsfullt när släktens karlar som kunde stämma blod lyftes fram och hur det kunde gå till när kossorna skulle ut på grönbete.

Ingen verkade känna att tiden gick och det dröjde innan vi kom hem, men med Scheherazade i släkten vore väl inte annat att vänta.

E

We are all the winners

Igår spelade vi kubb. Eller ett spel som liknar kubb.Vi hade främmande och fem deltog i tävlingen. Det gällde att få exakt 40 poäng i slutändan. Fick man mer än 40 poäng blev man tjock och fick börja om från 20. Alla ville vinna. Så kom knotten. Några lämnade tillfälligt tävlingsarenan för att hämta myggspray. Hjälpte föga. Vi började intressera oss för varandras poäng. Bromsarna kom. Vi började heja på varandra. Ben och armar kliades blodiga och någon föreslog att vi alla skulle kunna avsluta och ta oavgjort, men nej. Så illa däran var vi inte. Vi spelade vidare och peppade varandra. Till slut hade vi en vinnare. Jippi! 

Tävlingsarenan tömdes på en sekund. 

E

Den rätta pusselkänslan

I åtminstone 12 år har jag och min mamma varje sommar lagt ett pussel i stugan. Oftast 1000 bitars, men ibland mer bitar och någon gång färre. Motivet som föreställde Napoleons kröning ( tavla av Jacques- Louis David) tog oss två somrar. Även i år är det pusselstunder som fyller sena kvällar. Sonen hade ett förslag på hur vi kunde organisera det hela så vi så snabbt som möjligt skulle bli klara. Jag förstår att han tänker så. Han är fostrad i att effektivisering är det enda rätta. Vi förklarade att det inte behöver gå så snabbt. Mitt sommarpussel är mitt i särklass mest effektiva sätt att varva ner på. Det blir så uppenbart när man lägger pussel om man har tålamodet och sommarlunken som krävs eller inte. Efter en vecka i Norrbotten har jag nu hittat rätta pusselkänslan.

Skönt! Semester är bra härligt!

E

Botox i skogen

Efter en liten kaffetår är det dags. Dags för orientering igen. Vi var ut igår, jag sonen och min pappa. Vi var ute länge och lyckades ta tre kontroller. Min pappa vill ut igen. Egentligen är han en bra orienterare, men myggen störde, det var varmt och vegetationen hade vuxit så kraftigt sen sist han var ut i skogen. Idag vill han ha revansch. Sonen vill ta det lugnt ( fick nog för ett tag ) och jag ställer upp. På tisdag är det släktkalas. Ett tag kvar. Myggen var tokiga igår och medan jag knöt sonens skosnören fick jag tre botoxsprutor samtidigt. Denna behandling hinner lägga dig till släktkalaset, men för säkerhets skull kommer jag att ta till ett eget skönhetsvapen: parfymera mig med myggspray.

Ha det gott, alla där ute. Kaffet är snart uppdrucket! E

En sommarpratare

Min pappa är irriterad över att en del sommarpratare inte har nåt att säga av värde. Felet ligger inte i att de inte har varit med om nåt, utan i att de saknar berättandets förmåga. Lika enkelt som en kock kokar soppa på en spik, kokar en god berättare ihop en fascinerande historia av vad som helst egentligen. Min pappa har nu fullt upp med att tänka ut personer han skulle vilja fick hålla i ett sommarprogram.

Igår träffade jag en kompis från gymnasiet. (Hon och jag håller i det tjugoårsjubileum som snart går av stapeln. Det är läskigt att det har gått 20 år sedan jag gick ut gymnasiet). Hon är fembarnsmor, en harmonisk sådan. Barnen har alla sportaktiviteter, två spelar instrument, de trivs tillsammans och inga särskilda matlagningsdagar eller datatider behövs. Hon tror på kommunikation och att det finns en vilja i att hjälpa till för att allt ska flyta så smidigt som möjligt. Jag delar helt hennes uppfattning. Vi är tre i familjen. De är sju. När jag gick ifrån vårt möte kände jag att henne skulle jag vilja höra som sommarpratare.

E

Sverige möter Japan

Nä, ingen landskamp. Matlagning tänkte jag. Enkelt gör du den japanska rätten yakiniku hemma. Försvenska den och ta bort sesamfröna. Skiva entrecôte fint och marinera i c:a 0.5 dl soja, ganska mycket socker (tre kaffeskedar typ) och en centimeter riven ingefära. Medan köttet marinerar tar du och strimlar vitkål fint (ett halvt litet huvud)och ung. två morötter (även dem fint strimlade). Fräs på vitkålen och morötterna tills de mjuknar. Tillsätt en del vatten så du inte bränner anrättningen. Du vill ju inte att din drottningtiara i köket skall hamna på sned.

När vitkålen är mjuk stjälper du ned köttet i wokpannan och svänger lite lätt med pepparburken över det hela.

Simsalabim, Klart.

Bjud ris till.

Detta är en maträtt för en kvinna som vill ha tid till mycket men ändå kunna trolla fram en god middag utan alltför mycket besvär.

Överkurs. Servera i skål tillsammans med kinapinnar. Barn hemma? Succén är given. (Jag vet)

E

Festen är över

VM är över för denna gång. Fler VM kommer. VM som går varje år, men det går inte att jämföra med VM som går vart fjärde. VM i fotboll och OS, det är speciellt, det är bara att erkänna, Sverige behöver inte ens spela för att man skall dras med i festen.

Jag har sett många matcher. Jag har semester och matcherna har gett mig behagligt nog några tider att passa. Bara dra runt i pyjamas och ta dagen som kommer kan vara lätt i slutet av semestern, men inte i början. En del tider att passa behövs.

Ikväll vill sonen att vi ska se "Superspararna" på kanal 5. Det börjar klockan åtta. Härligt med fler tider att passa:)
Må väl!
E

En främmande karl

I lördags, den första riktiga vårdagen med idel solsken, satt mannen inne hela dagen. Tanken var att jag skulle göra det också (studier! studier! studier!), men framåt 12.30-tiden stod jag inte ut längre.  Jag var tvungen att gå ut. Ut i skogen, hitta nya vägar, bryta ny mark! Sagt och gjort - jag gav mig dessutom ut på en plats där jag inte hade varit tidigare. Ganska snart såg jag en informationsskylt om ett gammalt torp i en dunge. Jag gick såklart dit, men stötte på gyttjig lera istället för torp. Där stod jag i mina lågskor och funderade över mitt öde. Då såg jag en karl med en hund kliva fram ur skogsbrynet. Han såg snäll ut, så jag frågade försiktigt om han visste något om torpet. Det gjorde han! Och visste om flera torp i närheten! Det hela slutade med att vi gick en 2-timmarspromenad och jag lärde mig massor av nya vägar och en hel del kulturhistoria om området. Härligt! 

Men när jag kom hem och berättade det för mannen tittade han bara på mig, skakade på huvudet, log och sa att det kanske inte är så klokt att följa med främmande karlar i skogen, men, lade han till, också typiskt mig att slå mig i slang med nya människor och småprata lite.

Ja, se, karlar, de är inte så dumma, de inte :)

/A

Så var det tänkt

Men solen lyste med sin frånvaro. Kallt, omysigt och inget springande för min del. Helgen var i alla fall lyckad trots avsaknad av fysisk aktivitet. Lördagskvällens middag bestod av smördegsplattor som lades ihop, kavlades något för att sedan på bredd Philadelphiaost lägga rödlök, zucchini och kronärtskocka. När den togs ut hyvlades parmesan på. Himmelskt och festligt. Se bild.

E

Så är det tänkt

Imorgon tänker jag mig solsken. Jag ska springa för första gången sedan mitt förra lopp. Det ska kännas lätt. Jag ska utan ansträngning laga god mat som alla ska gilla och så ska det bakas något. Lugna favoriter på radion skall ackompanjera mina snabba och lätta hushållsbestyr. Jag ska prata ändlösa minuter/ timmar med maken och vi ska förstå varandra. Sonen ska försjunka ned i boken vi handlade till honom sist. Helt utvilad efter lovet och helt sömnig skall jag somna vid 22.00

Så tänker jag mig min morgondag.

E

Vi vann

Vi vann! Pensionärerna ville ha andra böcker och en gratis frukost. Köpte man för över 200 kr ingick en gratis frukost på fiket bredvid. Jag köpte Lena Einhorns bok om Siri von Essen och den och Kalle gav oss frukost.

Härligt med semester!

Jag är gjord för semester på 1 till 2 veckor. Då kan jag njuta. På sommaren blir jag faktiskt lätt uttråkad. Då är man ledig nästan för länge. Törs man knappt säga. Jag viskar det bara till er, läsare:)
E

Vem kan slå en pensionär?

Klockan sju börjar bokrean imorgon. Sonen har sett två Kalle Anka-böcker som har kostat över 500 kronor som nu kommer gå för ca 60 kr. Därför ska vi(sonen, jag och min mamma) gå upp klockan 06.15 imorgon för att kunna knipa böckerna. Lägga undan dem fick vi ju inte. Undrar om det blir någon riktig kamp imorgon bitti eller om det mot pensionärer vi ska slåss i slaget om Kalle.
Eftersom vi har tid med denna typ av sportande kanske ni förstår att vi är i Norrbotten för sportlov.
igår regnade det men trots det var skidspåren riktigt fina idag och 6 km blev det i strålande sol och plusgrader.
Må väl!
E

Inga skumbananer här inte

Jag har typ 5 kg godis i ryggan. Jag, ihop med tre andra, har diskveckan på jobbet. I det ingår det att handla godis på fredagen. Jag är så less på att det aldrig finns någonting normbrytande på detta place och föreslog att vi skulle lansera "Frukt är också godis!" Sätta dit en skylt med fruktstund och tänka lite dagis. Iden föll väl ut hos min kära kollega mittemot, men pengarna var ett problem. " Det blir dyrt,"sa hon. Vi klurade på att dela frukten och servera halva pistolbananer(glädjen på dagis var stor när man fick "rätt" halva)
men så insåg vi att ingen av oss har tiden att börja böka med detta. Godis framstod som enkelt. Kostnaden kom vi in på och insåg att jag nog bor på ett ställe där det garanterat finns billigt( ganska gammalt) godis. Jag blev utsedd att fixa billiga( lite gamla) typ skumbananer och ordna världshistoriens billigaste fredagsgodis. Planen var bra. Tiden har dock inte funnits och jag fick be maken köpa godiset. Det har han handlat, inte på någon förortsbutik med godis och konserver huller om buller, utan på en riktig affär med dyra priser. Jag ser inga skumbananer, bara tungt, gott godis. Mitt nederlag tänker jag dock inte erkänna. Jag tar in 40 kronor från de tre andra och täcker kanske en femtedel av kostnaden.

Min kollega, som inte ingick i vår grupp och som efter att ha hört våra planer hade tänkt bojkotta godiset, skall jag meddela att nu är det helt lugnt att hugga in.

Härlig fredag alla!

E

En ny sida av mig

Jag har börjat gilla teknik. Det är så konstigt så jag förstår att det har med min kris att göra. Jag har laddat hem en app som gör att jag kan filma min ipadskärm. Hittade roliga verktyg för liknande teknikfinesser förra helgen för min dator och har av maken beställt en PowerPoint- pekare av klass. Nä, jag ville inte hänga med till Elgiganten idag. Riktigt där är jag inte än, men jag märker att teknikprylar kan va' kul.

Om en halvtimme ska vi sova. Innan dess ska jag se en film med maken, äta det bröd han (!) håller på att baka, få sonen att haja att om 30 minuter släcker jag lampan, leka med min nya teknikpryl och...

Det kommer inte att gå. Jag ser en kvart på filmen ( om maken tycker att det är nån vits) äter bröd, chips, dricker läsk, går med på att kvart över tio funkar och lämnar leksaken till imorgon.

E

40- del 3

Ni kanske minns att jag var till tandläkaren för ett tag sedan. Efter lagningen blev det aldrig bra. Jag har försökt vänja tanden att klara mer än överkokt pasta och kokta grönsaker. Men...efter en tag visste jag ju att detta bara är en del i det som ingår i det krispaket som den stundande 40-åringen tvingas genomlida.

Nu pratar vi rotfyllnad. Jag ringde tandläkaren som ville ta in mig akut. Jag är norrlänning och planerar mina akuta besök. Det dröjer därför än nån vecka innan jag kommer att prövas i tandläkarstolen.

Nackdelen med att vara en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna, är att ingen anar att akut kan vara akut även om det är inplanerat.

Hade jag varit en känna-efter-människa, hade jag varit i tandläkarstolen i stolen. Nu fick jag i stället rådet av en kollega att kanske byta tandkräm.

Ja...

Detta inplanerade besök fick mig i alla fall att grunna över hur jag skulle lösa mina plikter på arbetet berörd dag. Det var en riktigt rolig nöt att kläcka. Det gav lite action på jobbet, vilket inte är helt fel. Jag kände mig lite som en krisande 38-åring med actionrulle-kvaliteter.

E

En festfixare av rang

En av sonens vänner ska ha kalas på fredag. Kalaset börjar direkt efter skolan 14.00, med gemensam promenad till födelsedagsbarnet och slutar vid 17 eller 18.

Den flexibla sluttider är för att vi som föräldrar inte ska behöva stressa från jobbet.

Smart inbjudan! Trevlig, och kan ge andra föräldrar uppslag om hur man fixar festen på ett föredömligt sätt.

Hipp hurra för födelsedagsbarnet, barnets mor och en fredag utan stress!

E

Badkaret väntar

Jag har jobbat hårt hela dan, känns det som. Som målbild har jag haft badkaret och Kalle Anka-läsning med sonen och så en kvarts bloggande.

Helgen har gått fort och gett oss allt vad vi vill: Elgiganten till maken, tacos till sonen och fika på stan och badkar till mig.

Jag har sagt att jag är allergisk mot tacos. Det är ju lätt överdrivet. Helt bra mår jag dock inte på det. Idag märker jag ingenting. Det var gott. Allergin verkar ha lagt sig. Tacos har inte överkonsumerats på sista tiden. Det är nog därför:)

E

Ont, det gör ont

Sonen har nu suttit bredvid sin mor i fem schlagerbidrag. Sedan gick han till sina kompisar vid datorn. Han satt där en stund framför tv:n och kommenterade för att göra mig glad. Han vet att jag så gärna vill ha honom bredvid mig.

Jag gillar inte längre melodifestivalen. Alla artister har blivit för gamla eller för unga. Alla låtar har jag hört förr. Då på glanstiden hette de Alcazar, Linda Bengtzing och After Dark. Nu heter de Pink Pistols och andra löjliga namn. 

De första fem låtarna var i alla fall ganska bra, för då var sonen där.

Jag måste skaffa mig ett liv. Den dag kommer, då sonen inte vill titta på fem låtar med mig.

Livet är trots allt fortfarande en schlager, men frigörelsens tid har börjat.

Ja, visst gör det ont...

E