Elfenbensbröllop

Jag tittade på tv. Tog fram text-tv och såg datumet: 5 augusti. Det datumet dog min morfar på för 28 år sedan. 5 augusti är även min bröllopsdag. Fjortonårig bröllopsdag idag, tänk! Det är underligt men varje år glömmer jag bort detta och de år jag kommer på vilket datum det är, är det alltid morfars dödsdag som först poppar upp i mitt huvud. Inte så konstigt med tanke på att datumet  redan när jag gick på mellanstadiet symboliserade morfars dödsdag. 

Maken har inte ett enda år kommit ihåg vår bröllopsdag. Jag studsade upp från soffan och meddelade min diskande man om vilken dag det var. Jaha, sa han. Ska vi sammanfatta vår kärlek? Sa jag. Kanske när jag har diskat färdigt, sa han och stod fortfarande vänd mot diskbänken.

Diskbänksrealism, tänkte jag.

Kära läsare, där ute! Efter några års äktenskap blir det inte alltid mer romantiskt än så. Efter det att han hade diskat klart sjöng jag några rader ur Honey honey, och det fick bli hela kärleksförklaringen.

Ifjol, om någon trogen bloggläsare minns det, så var vi på Max och firade. Sonen såg sin chans och tyckte absolut att vi skulle fira denna dag och var gör man det bättre än på Max med ett originalmål. Idag har jag haft lunchfrämmande här, med en tårta med grädde till efterrätt. Grädde i denna värme bör ätas upp snabbt och min middag bestod delvis av en gigantisk tårtbit, så fira på Max kände jag inte för. Min bröllopsdag har jag därför bara yppat om till maken. Det finns kvar av tårtan, så när jag har bloggat, och maken har kollat klart Julas produktkatalog kanske vi tar en extra tårtbit och njuter av den enkla vardagliga kärleken som inte krånglar till det.

Keep it simple, you know

E