Riksdagens högtidliga öppnande

Idag var det riksdagens öppnande, ett årligt evenemang som jag tittar på i smyg. Jag borde stoltsera med att jag ser det -varje år- för att jag är så väldigt intresserad av och grundligt insatt i politik. Så är tyvärr inte fallet. Jag är faktiskt (trots att jag skäms lite för att säga det, bildad som jag är, i alla fall på pappret) mest intresserad av prinsessornas kläder, vilken grupp eller artist som ska uppträda under själva öppnandet och vilken körsång som sjungs medan politikerna går in i själva huset. Jag vill särskilt betona att mitt intresse för ovanstående är i fallande ordning. 

Men just detta supervalår måste jag (ve och fasa!) tillstå att politiken intresserade mig MER än prinssesornas kläder! Detta alltså trots att det var fröken Sofia Hellqvists första medverkan i riksdagens öppnande (hon hade för övrigt snygg outfit med en huvudbonad som var ett mellanting mellan en coiffe och en gammaldags hederlig sjalett). Anledningen till detta plötsliga (nåja...) intresse för politiken beror på Sverigedemokraternas förfärliga framgångar i valet och H.M.H. Kungens känga mot dem i sitt eminenta öppningstal. Istället för att vara lite lagom politiskt korrekt och smeka såväl röd-grön som blå politik lite medhårs så tog han i sitt tal kraftigt ställning för människovärdets okränkbarhet, för det respektfulla mellanmänskliga mötet, för att öppna våra hjärtan för människor på flykt och i krigsdrabbade områden och för att bevara fred. Heja kungen!!! 

Likaså hade man som artist valt Peter Jöback som framförde en låt om att få vara den man är, skriven av Jonas Gardell. En gay som försvarar sina grundläggande rättigheter genom att framföra en annan gays text. Strålande!!! Men SD började se alltmer pressade ut. Rätt åt dem tycker jag. Valda på demokratiska grunder, men förandes en politik som alltjämt strider emot mänskliga rättigheter. 

Fy skäms för sådana värderingar säger jag. 

Jag får lust att skicka en svensk bonad till Björn Söder. En riktigt gammaldags etniskt svensk bonad med budskapet Homo sweet homo.

Till alla kvinnor och övriga feminister vill jag skicka bonader med budskapen: Lyd inte samt Krossa patriarkatet.

Så det så!

/À

Ibland finns det ett val

Man måste vara rädd om sig. Igår var jag på ett möte som jag inte behövde vara på. Frivilligt i alla högsta grad, men jag gick dit. Mötet var på en timme och jag blev mer och mer utpumpad. Det var så mycket negativ energi i det rummet så jag blev helt urladdad. Efter detta möte, i mitten av natten, vaknade jag så till. Nu var jag inte längre urladdad nu var jag den elektrifierade kvinnan. Jag var arg och upprörd över den oförmåga till kreativt tänkande och det mörkerseende som hade präglat detta möte.

Man måste vara rädd om sig själv. Negativa möten, som är frivilliga, kanske man ska undvika.

E

Marta och Maria

Vi gillar att umgås. Vi gillar också att vara effektiva. Idag är vi supereffektiva - vi umgås och har bloggmöte över en kopp rättvisemärkt kyrkkaffe. Förmiddagen har ägnats åt körsång och gudstjänst. Lunchen bestod av en varmkorv i bröd som hastigt inmundigades, innan det var dags att servera korv till de andra gudstjänstbesökarna. Nu - pusta ut och passa på att blogga lite.

Men ska man verkligen stressa så i kyrkan? Är inte kyrkan en plats för frid och att kontemplation? Nja, vi ser det mer som att kyrkan kan fungera som både och - idag mest som en källa till glädje, värme och sång! Med många besökare blir det också mycket som ska liksom ruljera - därav effektiviteten!

Dagens predikan handlade om systrarna Marta och Maria, den ena tyckte att hon gjorde "allt", städar, fixar och donar, medan syrran satt vid Jesu fötter och lyssnade. Texten gestaltades genom att fokusera på de val vi gör i vårt liv och att Gud alltid finns där som ett ledljus. Som en symbol för det fick alla gudstjänstbesökare en liten ficklampa med LED-ljus efter gudstjänsten. Fiffigt!

A och E

Lyx

Jag älskar lyx. Jag skäms inte för att säga det. Jag säger det igen. Jag älskar lyx. Lyx för mig måste dock inte vara synonymt med att det måste kosta mycket pengar. Det kostar snarare i tid och i omsorg om detaljer. 

Vi som sammanbor här hemma har inte haft så mycket tid tillsammans sista tiden. Vi har gått om varandra, haft olika dygn, olika tider och olika engagemang. Dags för lyx, tänkte jag och hittade ett superlyxigt alternativ till ett superbra pris. Denna lyxgrej kostade definitivt mer i tid om omsorg om detaljer än i pengar - och klart värt på alla tänkbara sätt!

Så - hemma igen efter ett lyxigt dygn o tid och omsorg, är vi nöjda och nära. 

/A

En musfälla

Nu har jag förlorat men fjärde lilla mus. Tre möss dog en efter en. Jag köpte sedan en som såg tuff och stark ut. Den hade attityd och var svart. Strax före ett möte igår, dog så också den. Fyra datamöss inom loppet av tre månader. Vad är detta? Nog borde de hålla bättre. Detta påminner mig om alla de klockor under åren som har dött inför mina ögon. Det börjar med att de sackar. Jag byter batteri. De sackar åter. Jag har reparerat någon, men helt lönlöst. Det känns som om jag urladdar batterierna.

Nu är det datamöss som jag urladdar. Jag sa till min son att det är nåt övernaturligt över mig. Jag laddar ur saker. Han tyckte jag var töntig, men han såg lite skeptiskt skraj ur, så jag - den elektrifierade kvinnan - skrattade bort allting.

E

 

Visa vem man är

"Det är i motlut som du har chansen att visa vem du är", så sa min pappa ofta när jag var liten. Jag har haft väldigt tur; det har egentligen aldrig varit motlut i mitt liv, men om jag någon gång är med om något som kan liknas vid en liten motgång, då hör jag alltid hur min pappas ord ringer i öronen:" det är nu du har chansen att visa vem du är". Sen brukade han tillägga:" den här chansen återkommer inte!"

Idag hade jag på jobbet vad man skulle kunna beteckna som en micromotgång. Direkt hörde jag pappa och direkt försökte jag agera i hans anda. 

Jag tänker ofta på dem som inte har fått med sig sådana här visdomsord från sin barndom. Vad vilsna de måste känna sig. Jag är väldigt tacksam över de levnadsråd som jag har fått med mig hemifrån. 

De finns där. De hjälper mig att ta ut kompassriktningen! 

E

Äntligen höst

Brittsommardag efter brittsommardag har vi uttryckt vår längtan efter hösten, kollegan och jag. Vi har hälsat varandra med uttryck som: "var det inte liiite kallare i luften imorse?" och "jag längtar efter 5 grader plus och krispig höstluft". Sedan har vi roat oss med att diskutera olika varumärken som saluför höstjackor över kl 10-kaffet.

Så kom den. Med råge. Med sällan skådat regn och rusk.

"Äntligen höst?" frågade jag imorse, lite trevande.

"Äntligen höst......" svarade han uppgivet.

Så tittade vi ut genom fönstret, suckade och sa, nästan samtidigt:

"Hur mycket kan en sista minuten till sol och värme egentligen kosta nu?"

Äntligen höst.

/À

Bullar och Business

För nya läsare kan det ju vara läge att förklara att vi är två som driver denna blogg: Annica och så jag Elisabeth.

Vi känner varandra sedan flera år tillbaka och vi trivs i varandras sällskap. Vi trivs med ett högt livstempo och vi mår som bäst när vi lyckas ro hem det mesta med lite självförtroende, lite smarthet, en ganska stor portion självdistans och så lite klacksparkande.

I den här bloggen delar vi med oss av våra idéer som kan göra att du kan klacka en boll samtligt som du håller flera andra i luften. Vi bjuder på när vi är som bäst och vi delar med oss av våra tillkortakommanden.

Vår filosofi är att det skall gå att kombinera bullar med business.

Det ena skall inte utestänga det andra. Visst håller du väl med?

E

 

Fynda går alltid

Annica undrade om jag och familjen skulle med till en pittoresk stad och gå på Bondens egen Marknad. Jag tackade nej. Det lät trevligt men jag tackade nej. Grabbarna mina hade andra planer. Det var totalutförsäljning på Media Markt, vilket är synonymt med högkvalitativ familjeaktivitet. Jag ville inte förminska denna programpunkt på lördagen med att klämma in någon annan konkurrerande aktivitet.

Vi hade trevligt. (Det berodde uteslutande på sällskapet och att min son gick och hängde på min axel, vilket mitt modershjärta tycker om.) Allt var urplockat. Det rådde trots det masspsykos och allt skräp i slutet sålde slut, även det. Maken såg en router som han ville ha. Den kunde vara bra att ha, när den vi har går sönder. Det var masspsykosens fel att han inte insåg att vi har en välfungerande router, ett hus som inte tillåter att vi lägger upp lager av olika saker, och att den dag när vår ruter pajar, är det antagligen en nyare modell som vi behöver. Jag väckte upp honom där i affären och vi åkte därifrån utan ett enda inköp.

Nu är han tacksam. Jag hade räddat honom från ett dåligt köp. En sväng in på Coop, hann han dock med. Han skulle köpa deodorant och kaffepulver. Han hittade vissa fynd där inne och de åtta tandborstar som han köpte får väl ses som ett kompensatoriskt inköp för den router jag nekade honom. Han var förvånad när han kom hem. Han hade nog förträngt att köp av tandborstar är mer eller mindre obligatoriska fynd när han handlar utan fru, för tandborstar det har vi ett lager av. Tur att det inte krävs mycket lagerutrymme för dessa månatliga fynd.

E

Vernissage!

Ikväll har vi varit på vernissage - det är trevligt! Jag kanske försöker att vara lite mer "vanlig", men jag fullkomligt älskar det där lilla extra som att man välkomnas personligen av en utomordentligt elegant person som dessutom ger en en dryck-med-tilltugg-biljett. Lika fullkomligt älskar jag att lyssna på när bildade, proffesionella och engagerade människor håller mindre föreläsningar med ett vackert språk om den nyhängda utställningen. Att sedan i lagom sakta mak och med lagom ambitionsnivå avnjuta utställningen och försöka förstå sig på den alternativt bara insupa tillvaron  för att därefter nyttja dryck - med - tilltuggbiljetten och tilltugget visar sig bestå av lite roligare saker som karamelliserad lök snarare än chips - då är lyckan gjord! Det enda som kan slå det är att jag får uppleva allt detta tillsammans med blivande maken. Det är grädden på moset det!

/A

Att välja friskhet

Jag har varit förkyld i tre veckor. Jag har haft en hackande hosta. Jag har provat allt. Allt utom att vila. Helgen som var provade jag allt gånger två. Dessutom vilade jag. Jag hade någonstans inbillat mig att allt var enkelt;  ungefär som att välja glädje kunde man välja friskhet.

Jag andades och kände mig frisk men hostade. Denna helg la jag in mirakelkuren sega framför tv:n och titta på "Flashdance" i pyjamas. Jag meddelade maken att han hade huvudansvaret för barn och matlagning. Jag såg ett recept på dragonkyckling och undrade om jag skulle våga. Var steget mellan fiskpinnar och dragonkyckling för stort? Jag hostade ynkligt och undrade om dragonkyckling var någonting han kunde klara av. Det kunde han. Den smakade gudomligt.

Mina vänner gav mig: bivax, silvermetallösning och hostmedicin med dunder i (morfin). Allt detta gav resultat, men egentligen tror jag att det var tv:n, sömnen, slappandet och minskat kontrollbehov som gav resultat.

Välj friskhet! Våga vara krasslig!
E