Väl valt

Kaffetåren den bästa är. Jag tycker verkligen om kaffe, men är ganska kinkig med smak, bryggtid, vattentemperatur och styrka. Men för det mesta slinker det ner ändå. Ibland med en besk grimas. Är kaffet serverat i en väl vald kopp är det liksom extra gott. Helst av allt kopp med fat, men det är så sällsynt nuförtiden. Mugg går också bra. Idag har jag fått kaffe i en mycket väl vald mugg, eller hur? 

/A

Gå till gate

Nu har jag och sonen tagit en paus från 08-världen och förflyttat oss till stad där snö ligger (regn som idag spolat bort snön i och för sig) och där nedlegad utdragssoffa känns som den högsta lyx, värdig ett lyxigt pensionat. Vad är väl härligare än att sova när man vet att man kan vakna när man vill, lulla runt i mjukisoverall och där den största tvistefrågan är om kyckling skall vara till lunch eller middag. Vi åkte hit tidigt på lördagen. Sonen ville ha frukost på Arlanda. Det stod "Gå till gate", men Max ligger ju bredvid. Vanlig frukostmacka ville han inte ha och nuggets kunde visst hon i kassan fixa. Jag hade hoppats på att hon skulle säga nej. "Vi måste kolla om de börjar boarda!" sa jag till sonen. Jag kollade. Lugnt. Han kollade. De gick in i planet. Den söliga kvinnan i kassan höll aldrig på att hitta lock till smältosten eller fatta att mjölk i kaffet var en överflödig fråga. Hursomhaver kom vi ombord på planet med ett matos-moln runtomkring oss och påsarna fyllda med Maxmål. Mitt kaffe som var nedstoppat i påse började droppa ohämmat på mina byxor och på sätet bredvid. Den trebarnsmor som skulle sätta sig undrade om jag hade en näsduk för att torka bort kaffet med, som var i små högar på hennes säte. Jag letade i mina soptunnefickor, men hittade bara mina fingervantar av bomull och torkade på friskt med dem. "Oj", sa hon. "Jag hade kunnat se om jag hade något papper". Vi log mot varandra och jag kände vilken hygglig människa hon var. Till sonen viskade jag : "Det är bara du och jag som hamnar i nåt sånt här". Han log och viskade tillbaka: "Vi är bäst" Sedan åt vi så snabbt vi bara kunde pommes, toast, nuggets, smältost etc. Denna gång hoppade vi över att fika på planet:) E

Retreat

Retreat idag. Så skönt. En hel dag av tystnad, meditationer, bön, avslappning och lagad mat på vackert dukade bord. Total service och total avkoppling. Ingen stimuli som stör. Sinnligheten gör att man     uppfattar andra ljud, t.ex. ljudet av bestick som klirrar mot porslinet. 

Rekommenderas.

/A

Det ser mörkt ut..

...när man vaknar och när man börjar gå hem ifrån jobbet. Solen vänder sitt ljusa leende ifrån länderna i norr och jag vacklar mellan att tycka att det är mysigt att kura i höstmörkret och att tycka att det är hopplöst mörkt, kallt, regnigt och eländigt och att det aldrig kommer att bli vår igen. En lång mening om mörkrets makt. 

Let me see the light!

/A

Ingen väckarklocka

Nu längtar jag efter sovmorgnar, bowla med sonen, åka ut och titta på fåglar med son och min pappa, vara i stugan, prata med mormor, spela Alfapet med mamma... Jag längtar helt enkelt efter en skön semestervecka- ett höstlov.

Sån tur för mig att denna vecka kommer nästa vecka.

Och så längtar jag förstås till Norrbotten. Mitt hem. Mitt paradis.

E

Svamp!

Söndag var egentligen vikt för plugg, men en svamputflykt lät trevligare. "Man lever bara en gång" tänkte jag och fortsatte att motivera svampplockning framför studier med att familjerelationer behöver vårdas och mår bra av en svamputflykt etc. Så bar det av, med matsäck och allt.

Ingen fancy-schmancymatsäck denna gång, det hanns helt enkelt inte med utan det blev klassikt elefantöra (tunnbröd med mjukost), varm blåbärssoppa och lite chokladkaka - men det är nästan ÄNNU godare när man sitter på en mossig stock och fikar (än vad en fancy-schmancymatsäck är eftersom den egentligen stavas "picknick"

och trivs bäst på en vacker filt en lagom varm sommardag). Efter plocket åkte vi alla hem till oss och rensade. Sedan blev det fläskkotlett med svärfars svampsås to die for (secret's in the sauce! = mkt smör och grädde).

En supernice höstsöndag i svampskogen helt enkelt!

/A

Teater på riktigt

Jag har varit på Norén. Deppigt. Efter föreställningen hörde jag bara dialoger där folk inte förstod varandra. Vilken smärta att se Noréns pjäs som sträckte sig i fyra timmar.Vilken smärta att se att Norén är teater på riktigt. Nä, jag har sagt det förr: Disney det är för mig. Det är sött, lättsmält och happy end. Norén är bittert, svårsmält som rödbetsjuice och lämnar en molande värk i mellangärdet. E

Lät dyrt

Sonen är snuvig och lite röd under näsan. Jag sa att han behövde Lypsyl eller Labello. Labello ville sonen ha. Det lät dyrare, tyckte han, och per automatik kanske bättre. Labello har jag inte använt sen mellanstadiet och jag vet inte varifrån jag fick det namnet. Kanske finns Labello fortfarande, men inte i vårt hus. Jag berättade att jag använde det på mellanstadiet, att det var rosa och luktade parfym. Efter det tog han Lypsyl och strök under näsan. E

Fick hugg!

Var på affären idag. Fick fett hugg! Kom hem med inte mindre än två herrar - Ben och Jerry. De är inte bara skönt coola, de är också gjorda av riktigt virke, till och med ekologiskt. Det är grejer det... Hade tänkt att spara njutningen till senare, men fick lust att smaka lite och förstod snabbt att de var perfekt mogna för att tas. I ett nafs hade jag slukat dem, båda två! Det var ingen idé att spara på det. Och det var länge sen för mig. Bättre att bara följa kroppens signaler...

Slickar mig om munnen som den värsta mansslukerska. Men känner också en övermättnad. Nu lär det dröja länge, länge till nästa gång. Och det är bra. 

Ben och Jerry. Jerry och Ben. Ben & Jerry...

/A

Rödbetsjuice - starka grejer!

Nästan allt går att pressa och nästan allt smakar gott. Rödbetsjuice är en fröjd för både öga och gom. Men ack, ack...inte alls för magen. Jag skalade eländet varsamt, sköljde väl och delade i lagom stora bitar och drack njutningsfullt. Servar verkligen vackert där i glaset, en alldeles rubinröd härlig färg. För varje klunk kändes det liksom nyttigt i hela kroppen! Så nyttigt till och med, att det lätt vägde upp den av smör, ost och marmelad drypande rostade mackan. Sedan började det göra ont i magen. Riktigt ont. Jag känner min mage väl och vet precis när det bara gör "vanligt-ont" och när något inte är som det ska. Nu var det definitivt inte som det skulle. Värre blev det. Tillslut låg jag i soffan och kved, skön  som ett lik i ansiktet. Så googlade mannen på rödbetor och det visade sug att just råa rödbetor är rejält svårsmälta och kanske då i synnerhet för redan kroniskt infekterade tarmar. Hmm...men då visste jag åtminstone vad som låg framför mig och att det nog skulle bli bättre inom de närmsta 24 timmarna. 

Dagens lärdom: en del saker gör sig bättre för ögat än för matsmältningsapparaten. 

/A

Dumt att vara dum

Sonen och jag jobbade med engelskglosor igår. Han stavade lite hursomhaver och efter ett tag blev jag irriterad."nu var du dum!" sa sonen. " jag trodde att jag ställde krav",sa jag. "Nä",sa han."På svenska kallas det där att vara dum." 

Han hade förstås rätt. Han satt och kämpade och jag blev irriterad. Jag bad om förlåtelse och så fortsatte vi.

Vilken tur jag har som har en så klok son. Behövs ibland när man är dum.

E

Mitt hjärta

Igår satt jag och tittade när min son hoppade från trean. Jag såg hur han böjde sig som en båge. Han dök! Det var graciöst, tufft och modigt. Jag kände mig inte så tuff. Jag kände hur tårar av stolthet vattnade mina ögon. Jag satt på badhuset och tittade på min modiga, underbara son och jag kände att det var just där jag ville vara. Inte någon annanstans. 

Jag berättade för sonen om mina tårfyllda ögon och jag såg hur han sträckte på sig. 

Min grabb- mitt hjärta!

E

Bonjour tristesse!

Ibland är livet svårt. Ibland har man höga ambitioner om att räcka till, att äta bra, att laga bra mat och ta tillvara på fina råvaror när säsong är. Ibland kan man undra vem man gör det för.

Ibland kan man inbilla sig att man gör det för sin egen skull, för att man håller fanan högt och ser både nytta och nöje med det. Ibland kan man tänka att man undrar   om man skulle göra samma sak om man levde själv, om det inte fanns någon som man vars åsikt man brydde sig om, och som man hoppas skall uppskatta det man gör istället för att påtala att man producerar mat och konserverar frukt och bär som vederbörande inte äter och som vederbörande bara tycker tar plats i kylen.

Ibland....

/A

Klimakteriet kan komma plötsligt

Igår satt jag i sedvanlig ordning och arbetade på tåget. Plötsligt slant jag till när jag skulle öppna en konferens på mejlen och hela konferensen försvann. Då kände jag vallningarna. Tydliga värmevågor svepte över kroppen. Konferensen innehöll viktig information som jag inte kunde vara utan länge. Jag mejlade en god vän med it-supportbehörighet och stängde av datorn. Hemma försökte jag inte visa att jag var i övergångsåldern med allt vad det kan innebära, utan inväntade med lugn och ro hjälpen. Den kom. Allt var återställt! Min vän fick en virtuell ros, jag fick frid och jag slutade att vara i förklimakteriet.

E

Var som en anka...

...gå där och vanka, snattra lite här och snattra lite där...

eller så kör ni "fake it 'til you make it"-tricket! Det är ungefär det ankan på bilden gör - allt ser ut att vara fullständigt under kontroll, och enbart av anledningen att man jobbar på som sjutton för att kunna klara det man måste. Man vill ju inte heller ge sken av att vara precis så där stressad som man i själva verket är. Risken är att folk blir himla nervösa då. Onödigt.

Jag gillar bilden. Man skulle kunna säga att den är en grafisk framställning av mitt liv. Den passar in på mig! 

/Α

På toaletten

Loppet gick bra. Nån minut över timman. Jag började dessutom i lagom takt. Jag hade egentid och ville njuta av vädret och naturen och inte hålla på att dö av håll. En kvart före loppet satt jag och vännen och pratade om livet och döden. Sen blev det snabba ryck. Nummerlapp skulle på, väskan lämnas in och så ett toabesök. När det var en minut till start såg jag inte min vän. Lite drygt, tyckte jag det var att inte säga lycka till före start, men fine. Jag sprang iväg. Efter cirkus fyra kilometer sprang hon om mig. Hon hade fått ont i magen och hade suttit på tossi när hon hörde startskottet gå. Så typiskt henne, så typiskt oss att vara ute i sista sekund och så typiskt oss att vi inte hade sprungit distansen före. Men. Bra tider och en underbar dag fick vi. Efteråt konstaterade vi att vi har hittat vår distans.

E

Upp till bevis!

Om en och en halv timme går loppet på en mil. Min springkompis har just fått veta av en vän att det är en tuff terräng. Stämmer! Läste på hemsidan. Det tänkte vi inte på. Jag har ätit en pirog. Det tror jag är helt rätt inför ett lopp. Jag har meddelat min vän att vi inte ska springa med varandra. She's too good! Hon lyssnar på dokumentärer när hon springer. Kultigt värre! Mitt mål är att springa så fort så jag inte blir vilse. Någon måste jag se i spåret! Håll alla tummarna! E

Check!

Lördag: Powerwalk - check! 

Handla mjölk - check!

Laga frukost - check!

Storstädning - check!

Stryka örngott - check!

Frosta av frysen - check!

Skriva 6 st seminarieinlägg - check!

Fixa lunch - check!

Gå till hembageriet  - check!

Handla till middagen - check!

Vika lakan - check!

Vika kläder - check!

Hänga in dito i garderoben - check!

Laga middagsmaten - check!

Vattna blommorna - check! 

Jag trodde att man skulle vara ledig på helgerna?

/A

Dagens

Dagens har för mig fått en ny innebörd. Dagens i gamla filmer handlar om att en person går in på sitt vanliga lunchställe och beställer "dagens" utan att ens kolla på menyn. 

Dagens för mig innebär nuförtiden "dagens cocktail". Nej, jag har inte blivit alkoholiserad, men jag har utvecklat ett annat beroende - av grönsaksdrinkar. Jag är inte överdrivet förtjust i att äta grönsaker. Jag suger fett på att göra en kompletterande sallad till middagen. Jag tar några futtiga salladsblad och en gurkbit om jag äter lunch på en restaurang - men jag är en jäkel på grönsaksdrinkar! Och min kropp är uppenbarligen utsvulten på grönsaker - jag kan riktigt längta efter en Green Sour gjord på broccoli, lime, päron och kiwi. Pressed - not stirred. 

Här är mitt senaste tillskott till drinkmenyn : spenat, selleri, lime och äpple. Slurp!

/A

Körslaget

Igår hade vi personalfest. Vi blev bordsplacerade med hjälp av låttitlar. Tävling, tänkte jag direkt. " nä, det tror du väl inte?!sa en skrämd kollega. "Det fattar du väl" sa jag " annars hade vi väl blivit placerade i Pinoccio och Bamse-laget. Så fort jag såg mitt gäng, min kör, började vi öva. Vi var först ut och sedan följde fler efter med sina låtar. Det var en trevlig kväll. Ingen vinnare korades. Det hade väl varit too much. Nåväl...

E

Intet skall förfaras

Min mamma och pappa är två väldigt olika människor som älskar varandra väldigt mycket. Mamma har lärt mig husmorstips för att ta vara på matrester, bär och frukt enligt devisen: intet skall förfaras. Pappa har lärt mig nöjet av och vikten med att åtminstone någon period av sitt liv leva i sus och dus och förkovra sig i allehanda nyttiga och inte fullt så nyttiga ämnen. Jag har med andra ord levt ett rikt liv i ca 36 år. Med tiden har jag alltmer tagit till mig mammas råd om att intet skall förfaras. Så i söndags när jag besökte den lilla trädgårdsbutiken vid det stora glömda slottet fanns där fantastiskt fina äpplen som jag inte kunde motstå, så jag köpte 2 påsar - Röd Gravensteiner och Aroma. Vis av erfarenheten av vad som ganska omgående händer med äpplen som blir liggande (och all frukt runtomkring) så bestämde jag mig för att förädla och bevara dessa ädla frukter genom att omvandla dem till äppelmos. Sagt och gjort. Det blev dock en hel del restprodukter och det stod mitt arma ta-tillvara-hjärta inte ut med så jag pillade ut kärnorna också och lade dem att torka. Till vad, kanske ni undrar nu. Det kanske jag undrar lite i också - men så tänker jag att om jag någon gång i framtiden har en liten trädgård så ska jag sätta fröna där.

Man kan aldrig så noga veta när det är dags, bara att man ska odla sin trädgård, har jag hört.

/A