Igelkottens elegans

Du ska bli tuffare! Sa frisören.

Jag tyckte tuff lät bra. Jag glömde att det inte är tuff jag vill vara. Jag vill se sofistikerad ut. Jag glömde att säga att jag inte vill se ut som en kille.

Jag gillade att hon såg självsäker ut när hon drog fram trimmern. Håret föll, men jag förlitade mig på hennes ord om att längden där fram skulle vi behålla. Efter ett tag förstod jag att hon hade glömt allt hon sa – utom det där att jag skulle bli tuff. När jag var klar såg jag ut som en vaxad igelkott. Sonen såg förskräckt ut. Jag viskade att det blir bra när jag har tvättat håret. Jag visste att det var en liten lögn. Frisören och jag tittade på mig i spegeln när jag var klar.

Du ser 10 år yngre ut! sa hon. Hon visste att det var en liten lögn. Jag undrade om det var värt att se ut som en igelkott för att föryngras en aning.

Men, nej, det är det inte.

 Nu gäller det, kära läsare där ute, att trolla med garderoben. Skall jag klara denna hårdkokta frisyr med noll finess och elegans, måste jag hitta mjuka linjer i min garderob som gör att jag kan bära denna frisyr med grace.

Glöm aldrig det, ni där ute, att en elegant svept sjal, lite pastellfärger och smycken som syns, kan trolla fram kvinnlighet och värdighet på ett litet kick!

Oj, vad jag hoppas på det där sista jag skrev.

E

Världens längsta bokbord

Det blev ingen klippning den där söndagen. Ingen frisör var ledig. Jag hade min mamma med mig. Min mamma som i en vecka hade tagit hand om hem, hus, son och man åt mig när jag har jobbat. Hon hade plockat björnbär, gjort sylt, gjort rulltårta, lagat mat, städat och allmänt agerat hembiträde.

Inte kunde jag dra henne till Kistagallerian där jag antagligen hade kunnat hitta en frisör. Hon behövde få något kulturellt. Jag såg en affisch om någon kulturpersonlighet som i Centralbadets trädgård skulle sjunga och berätta om Fågelström, Taube etc. Dit skulle vi. På vägen dit var det världens längsta bokbord framdukat med allsköns titlar och litterära samfund representerade. Vi stannade till länge vid Eyvind Johnson- sällskapets bokbord och min mor fick utbyta många ord med ordföranden. Efter det var min mamma nöjd. Tur det för det kulturella jag hade sett ut åt oss innehöll inga sittplatser, ingen ljudanläggning som gjorde att man hörde vad mannen sjöng eller sa. Vi stod där artigt längst bak en stund innan vi satte oss på ett trevligt fik och njöt av vår mamma-dotter-dag tillsammans.

Idag har jag däremot klippt mig.

Herregud! säger jag bara. Imorgon berättar jag varför! E

Det hänger på håret

Jag brukar alltid komma på att jag behöver klippa mig när det inte finns några bra frisörer lediga eller frisörsalonger öppna. Förra gången jag behövde klippa mig var på en söndag. Jag hittade en söndagsöppen frisör i staden jag bor. Han såg ut att vara lillebror till de systrar som hade salongen tillsammans. Grabben såg inte torr ut bakom öronen och jag undrade var jag hade hamnat. Han tog saxen och snurrade den som en Billy the kid. När han gång efter annan snurrade saxen och satte tillbaka den i hylsan blev jag lite lugnad. Grabben hade hållit en sax förr. Frågan var om han även hade använt den. Frisyren som jag fick, hur blev den? Okej. Inte mer! Jag bestämde mig denna gång för att hitta en söndagsöppen frisör i Stockholm.

Varför är det jämt på lördagskvällarna som jag brukar känna mig akut långhårig?

När jag letade hittade jag denna sida på Flashback. Jag skrattade gott. Idag var jag in och letade frisör. Hur det gick med det återkommer jag till. 

E

https://www.flashback.org/t636684

Någonting fattades

Nu har jag hunnit jobba en vecka. Jag tror jag börjar bli äldre; det tar längre tid att klara de olika övergångarna. I tisdags när jag gick till pendeln kände jag att något fattades: bh:n hade jag glömt att ta på mig. Något sådant skulle aldrig hända i november när man är helt jobbintrimmad. Jag fick vända, gå hem och ta på en. Ingen bh! Inget ansvar! Inga tider att passa. Lite av den känslan hade jag helt uppenbart kvar i kroppen denna morgon. 

Antingen börjar jag bli gammal eller cool. Eller så håller jag helt enkelt på att tappa stinget.

E

Kaffetåren den bästa är

Utflykt till den lilla, lilla staden, med det lilla, lilla kaféet. Bordsservering av biträden i vackra förkläden, humana priser, hembakt och kaffet serverat i kopparkittel. 

Ingen prefabricerad och av e-produkter stinn paj som har stått för länge, men ändå ser ganska nybakad ut och smakar plastigt. Ingen superduperkaffe med tillgjort skum som kommer ur ett knapptryck och egentligen består av frystorkat kaffepulver och s.k. "vitt" som det heter när det inte ens innehåller tillstymmelsen till mjölkprodukter. Bara vanligt, hederligt, gammaldags och riktigt gott hembakt med kaffe.

Perfekt! 

Härlig sommarutflykt!

/A

Sommarkurs - nej tack!

Igår, andra  dagen på semestern, unnade jag mig en utflykt. Ja, unnade mig, trots att jag har semester och borde kunna unna mig hur många utflykter som helst. Men, se, denna semester sammanföll med S O M M A R K U R S. Big mistake, hughe! som Julia Roberts utbrast i filmen Pretty Woman när hon inte blev betjänad i den fina butiken. Nåväl, sommarkurs - ingen bra idé. Framstod som ett lättsamt (nåja) sätt att hålla hjärnan igång mellan terminerna, men blev istället ett enda stort ångestpaket med följden att böckerna och artiklarna som först verkade så lockande nu låg på bordet och verkade hotfulla och obegripliga. Varje rad har jag läst flera gånger för att förstå, jag har vridit och vinklat hjärnan för att krama ur vettiga analyser och nu är jag helt enkelt ganska slut. Och då - under mina dyrbara och futtiga semesterveckor - kommer den erbarmliga tentan. Till synes lätt, men ack så svår när man går till djupet med frågorna. 

Blä! 

Aldrig mer sommarkurs!

/A

Börjar bli en vana

På måndag är det slut på semestern. Jag har öppnat min jobbmejl. Tre av mejlen var från olika sprintarrangörer som vill att jag ska delta i olika lopp. Jag blev lite glad när jag såg det. Jag, en löpare. Det var något nytt i min personlighet som jag gillar. Jag har sprungit en del lopp nu. Aldrig med några vidare tider, men ändå ett terränglopp på 12 km som tuffaste utmaning. Jag börjar gilla att springa. Den här veckan har jag varit ute tre gånger. Jag springer inte långt, men jag blir svettig och det är en rejäl uppförsbacke i den sträcka som jag har valt ut som min. Sträckan innehåller inga krypskyttar eller våldtäktsmän. Jag springer alltså inte i skogspartier. O nej, det skulle inte min man tordas. Jag springer i villakvarter och längs trafikerade vägar.

Härligt att jag har börjat känna endorfinerna. Eller, kanske är det rastlösheten i min kropp som gör att jag längtar efter att springa.

Kanske är det ännu ett tydligt tecken på min pre fyrtioårskris.

E

 

En suverän farthållare

Platespottning är inte bara en nyckel till kunskap. Det är även en suverän farthållare. När maken kör -  lite för snabbt för min smak -  kan jag linda in ordern att köra långsammare med att jag inte hinner se förbipasserande fordons registreringsnummer om han inte saktar ned farten.

Det har blivit så mycket lugnare bilturer sedan jag och sonen startade denna lek.

PS. Vi har fortfarande bara hittat 001. Vi såg 003 idag, men man måste ta dem i ordning så det numret gav oss inget.

 I artikeln som jag länkar till nedan kan man läsa att Sinisa Unkovic, systemförvaltare på trafikregistret berättar att varje sifferkombination förekommer på omkring 9 000 fordon.

Det är bra att veta vilka odds man har i denna lek:)

E

http://www.svt.se/nyheter/sverige/hort-talas-om-platespotting

Elfenbensbröllop

Jag tittade på tv. Tog fram text-tv och såg datumet: 5 augusti. Det datumet dog min morfar på för 28 år sedan. 5 augusti är även min bröllopsdag. Fjortonårig bröllopsdag idag, tänk! Det är underligt men varje år glömmer jag bort detta och de år jag kommer på vilket datum det är, är det alltid morfars dödsdag som först poppar upp i mitt huvud. Inte så konstigt med tanke på att datumet  redan när jag gick på mellanstadiet symboliserade morfars dödsdag. 

Maken har inte ett enda år kommit ihåg vår bröllopsdag. Jag studsade upp från soffan och meddelade min diskande man om vilken dag det var. Jaha, sa han. Ska vi sammanfatta vår kärlek? Sa jag. Kanske när jag har diskat färdigt, sa han och stod fortfarande vänd mot diskbänken.

Diskbänksrealism, tänkte jag.

Kära läsare, där ute! Efter några års äktenskap blir det inte alltid mer romantiskt än så. Efter det att han hade diskat klart sjöng jag några rader ur Honey honey, och det fick bli hela kärleksförklaringen.

Ifjol, om någon trogen bloggläsare minns det, så var vi på Max och firade. Sonen såg sin chans och tyckte absolut att vi skulle fira denna dag och var gör man det bättre än på Max med ett originalmål. Idag har jag haft lunchfrämmande här, med en tårta med grädde till efterrätt. Grädde i denna värme bör ätas upp snabbt och min middag bestod delvis av en gigantisk tårtbit, så fira på Max kände jag inte för. Min bröllopsdag har jag därför bara yppat om till maken. Det finns kvar av tårtan, så när jag har bloggat, och maken har kollat klart Julas produktkatalog kanske vi tar en extra tårtbit och njuter av den enkla vardagliga kärleken som inte krånglar till det.

Keep it simple, you know

E

A question of faith

Imorgon har jag tagit på mig att ringa till vårt bolag som har hand om vår ip-telefoni. Det strular. Ringer man till vår fasta telefon kommer man fram ca 50% av gångerna. Resterande gånger går automatsvaret in direkt och vi-som är hemma-nås ej av samtalet. Detta problem har vi haft några månader, men först nu ska vi gå till botten med detta problem. Maken har ändrat om bland dosorna idag, men kvarstår problemet är det handy me som ska greja det hela. Jag vet inte vart en enda sladd går, eller vad en enda box tjänar till, men, livet kära ni, handlar om att omge sig med rätt personer.

Sonen som bisittare och en kunnig servicepersonal, kommer att leda mig rätt. 

I gotta have faith....

E

Platespotting- en nyckel till kunskap!

Sonen och jag ska börja med platespotting. Platespotting är när man tar nummerplåtar från 001 till 999 i ordning. Det är en lek som kan ta många år och jag har beslutat att optimera leken. För varje nytt nummer vi ser, kommer en engelsk glosa att läggas till. Efter 25 hittade nummer blir det glosförhör. Efter 50 hittade nummer blir det förhör på de 25 nya numren plus de tidigare 25 under devisen: repetition är kunskapens moder. Vi har hittat 001, skall foga en glosa till och sedan är leken igång.

Lustfyllt lärande när det är som bäst!

E