Ont, det gör ont

Sonen har nu suttit bredvid sin mor i fem schlagerbidrag. Sedan gick han till sina kompisar vid datorn. Han satt där en stund framför tv:n och kommenterade för att göra mig glad. Han vet att jag så gärna vill ha honom bredvid mig.

Jag gillar inte längre melodifestivalen. Alla artister har blivit för gamla eller för unga. Alla låtar har jag hört förr. Då på glanstiden hette de Alcazar, Linda Bengtzing och After Dark. Nu heter de Pink Pistols och andra löjliga namn. 

De första fem låtarna var i alla fall ganska bra, för då var sonen där.

Jag måste skaffa mig ett liv. Den dag kommer, då sonen inte vill titta på fem låtar med mig.

Livet är trots allt fortfarande en schlager, men frigörelsens tid har börjat.

Ja, visst gör det ont...

E