En sommarpratare

Min pappa är irriterad över att en del sommarpratare inte har nåt att säga av värde. Felet ligger inte i att de inte har varit med om nåt, utan i att de saknar berättandets förmåga. Lika enkelt som en kock kokar soppa på en spik, kokar en god berättare ihop en fascinerande historia av vad som helst egentligen. Min pappa har nu fullt upp med att tänka ut personer han skulle vilja fick hålla i ett sommarprogram.

Igår träffade jag en kompis från gymnasiet. (Hon och jag håller i det tjugoårsjubileum som snart går av stapeln. Det är läskigt att det har gått 20 år sedan jag gick ut gymnasiet). Hon är fembarnsmor, en harmonisk sådan. Barnen har alla sportaktiviteter, två spelar instrument, de trivs tillsammans och inga särskilda matlagningsdagar eller datatider behövs. Hon tror på kommunikation och att det finns en vilja i att hjälpa till för att allt ska flyta så smidigt som möjligt. Jag delar helt hennes uppfattning. Vi är tre i familjen. De är sju. När jag gick ifrån vårt möte kände jag att henne skulle jag vilja höra som sommarpratare.

E